Neobehaviorism

Neobehaviorism, behavioristiska skolbildningar och teorier som under perioden 1930–60 utvecklades inom inlärningspsykologin. Den kan ses som en reaktion mot och vidareutveckling av Watsons s.k. klassiska behaviorism. De mest inflytelserika neobehavioristiska teoretikerna under denna tid var Clark L. Hull, Edward C. Tolman och B.F. Skinner. Mot slutet av perioden utvecklades neobehavioristiska teorier, av bl.a. Neal E. Miller och Charles E. Osgood, som lade större vikt vid mentala processer som språk och tänkande än deras föregångare gjort.