arkitektur

Tjugotalsklassicism är en sedan ca 1950 använd benämning på en övervägande nordisk strömning inom arkitektur och konsthantverk, framträdande från början av 1910-talet till ca 1930.

Sarmatism eller sarmatstil är en benämning på polsk adelskultur från 1600-talet och första hälften av 1700-talet, med förebild hos de antika sarmaterna. Ideologiskt betonas adelns ledande roll och oinskränkta frihet. Stilen framträder främst inom måleri, särskilt porträttkonst, arkitektur, litteratur och mode.

Palladianism, arkitekturströmning som utgår från Andrea Palladios idéer och byggnader.

Konstruktivism (av konstruktiv, av medeltidslat. constructi'vus, av lat. co'nstruo 'bygga upp', 'bygga', 'konstmässigt åstadkomma').

Dekonstruktivism, arkitekturriktning från 1980-talet, kännetecknad av bl.a. överlagringar av enkla geometriska former i komplexa mönster, ett slags upplöst och splittrad modernism. Dekonstruktivismen har påverkats både av 1920-talets sovjetiska arkitektur och av Jacques Derridas filosofi. Till riktningen kan räknas arkitekter som Peter Eisenman, Frank Gehry, Zaha Hadid, Rem Koolhaas och Bernard Tschumi.

Brutalism, oppositionell arkitekturströmning som identifierades i England på 1950-talet och sågs som en parallell till "de arga unga männens" uppror i litteraturen. Oppositionen riktade sig mot den etablerade, av svenskt 1940-tal inspirerade "välfärdsarkitektur" som ansågs ha stagnerat i konventionella former. Denna arkitektur hade av tidskriften The Architectural Review ironiskt kallats "the New Empiricism", därav motbenämningen "the New Brutalism". Byggnadsstomme och tekniska installationer användes i omaskerad form som arkitektoniska motiv.