Konstruktivism

Konstruktivism (av konstruktiv, av medeltidslat. constructi'vus, av lat. co'nstruo 'bygga upp', 'bygga', 'konstmässigt åstadkomma').

Konstruktivism inom konsten

Konstriktning som utvecklades i Ryssland efter revolutionen 1917; själva termen började användas av en grupp konstnärer i Moskva 1921 med bl.a. Aleksej Gan, Aleksandr Rodtjenko och Varvara Stepanova. En föregångsman inom rörelsen var Vladimir Tatlin, som utgick från kubismen men med sina s.k. kontrareliefer och hörnreliefer ville befria konsten från varje spår av imitation och i stället betonade konstverket som autonomt objekt i sig. Tatlin pläderade för en "materialens kultur" och använde sig gärna av maskinsamhällets material som järn och glas. Principen att materialen skulle vara "verkliga" och inte imitativa blev tillsammans med principen om konstens sociala nyttiggörande grundpelarna i den sovjetiska konstruktivismen under 1920-talet. Anhängarna av den utilitära synen på konsten kallades produktionister, då de ville avskaffa den traditionella bildkonsten och ställa konsten i produktionens tjänst. Framstående konstnärer som Tatlin, Rodtjenko, Stepanova, Ljubov Popova och El Lissitzky intresserade sig starkt för formgivning av olika massprodukter som böcker, affischer, möbler, kläder, keramik, textilier etc. Arkitektur, scenografi och film ingick också i konstruktivismens socialestetiska program. Mot det utilitära synsättet opponerade bl.a. bröderna Naum Gabo och Antoine Pevsner och betonade i stället konstens autonomi.

Vid sidan av den sovjetiska konstruktivismen, vars betydelse upphörde efter 1932, uppstod en västlig eller internationell konstruktivism med andra ambitioner och ideal, mindre materialistiska och mer andligt syftande. Den grundades 1922 vid en kongress i Düsseldorf av El Lissitzky, Theo van Doesburg och Hans Richter. En annan central person inom den internationella konstruktivismen blev László Moholy-Nagy genom bl.a. sin undervisning vid Bauhaus 1923–28. Den internationella konstruktivismen kom med tiden att omfatta en rad olika skolor och stilar vilkas gemensamma nämnare var att deras konst var nonfigurativ och nonexpressiv och vanligtvis använde sig av geometriska former. Man kan här snarare tala om en konstruktiv konst eller idé än om konstruktivism.

Konstruktivism inom arkitektur

Inom arkitekturen benämning på 1920-talets ryska modernism. Termen syftar på sättet att demonstrativt redovisa byggnadens konstruktion med betongstomme och stålfackverk i exteriören, men även på strävan att tillämpa ingenjörens metod, konstruktion, i arkitektarbetet. Arkitektens konstruktiva insats i samhällsbygget ("organisation, inte dekoration") innefattades i begreppet. En gemensam teoribakgrund fanns med konstruktivismen inom bildkonsten och med den ryska formalismen inom litteraturteorin.

Konstruktivismens främsta företrädare tillhörde OSA ('Föreningen för moderna arkitekter'), den dominerande gruppbildningen i den sovjetiska modernismen. Bröderna Viktor och Aleksandr Vesnins tävlingsförslag till Arbetets palats från 1923 med sin sammansatta byggnadskropp, sin redovisade stomme och sina stora fackverksantenner på taket är ett pionjärverk. Moisej Ginzburgs utvecklingsarbete inom bostadsbyggandet betonar metodfrågorna, främst funktionsanalysen. Ivan Leonidovs och Jakov Tjernichovs arkitekturfantasier gav konstruktivismen en poetisk dimension. Bröderna Ilja och Pantelejmon Golosovs byggnader är några av de mest karakteristiska utförda verken.

Någon omfattande volym i utförda byggnader fick konstruktivismen aldrig. Den har dock tjänat som viktig inspirationskälla för flera senare generationer arkitekter, såsom James Stirling på 1950-talet och flera av dekonstruktivismens arkitekter på 1980-talet.

Konstruktivism inom drama och teater

Rysk teaterströmning som anknöt till konstruktivismen inom bildkonsten, särskilt till Tatlins abstrakta, arkitektoniskt uppbyggda metallskulpturer, inspirerade av den samtida industrins maskinpark. Vsevolod Meyerhold inbjöd 1921 Ljubov Popova att bedriva scenografiska experiment vid Meyerholds teaterstudio. Resultatet blev bl.a. den nonfigurativa scenskulpturen till uppsättningen 1922 av Fernand Crommelyncks "Le Cocu magnifique" ("Han som ville bedragas"). Skulpturen var uppbyggd av byggtorn, ramper, plattformar och fritt roterande hjul. Den tillvaratog det funktionella behovet av att på scenen konstruera en rad olika spelplatser på skilda nivåer. Meyerhold eftersträvade att åstadkomma vad han kallade en "spelmaskin", som skulle ge skådespelarna förutsättning för pedagogiskt uttrycksfulla rörelser i rummet. Spelet genomfördes med stor precision i tempo och akrobatik.

Konstruktivism inom vetenskapsteori

Term inom vetenskapsteorin, förknippad bl.a. med det vetenskapsteoretiska program som utvecklats av de s.k. Erlangen- och Konstanzskolorna (Lorenzen, Kamlah, Mittelstrass m.fl.). Kan man inte radikalt skilja mellan språk och verklighet, blir rekonstruktionen av vetenskapernas språkliga begreppsapparat även en konstruktion av vad de handlar om. Därför kallas denna vetenskapsteori konstruktiv och dess program konstruktivistiskt.

Konstruktivism inom matematik

Ståndpunkt inom matematikens filosofi enligt vilken matematiken bör bedrivas konstruktivt.

Lägg till ny kommentar