Kvietism

Kvietism (av lat. quie'tus 'lugn', 'stilla', av qui_es 'vila', 'ro'), radikal riktning inom romersk-katolsk mystik på 1600-talet, framför allt representerad av den spanske prästen Miguel de Molinos (1628–96) med hans vitt lästa bok "Guida spirituale" (1675; "Andlig vägvisare"). Den själ som vandrar den svåra inre vägen och som passerar den "mörka nattens" bittra sorg och som drabbas av andlig torka, leda vid gudomliga ting, en känsla av övergivenhet och frestelser av olika slag kan efter hård kamp nå fram till inre samling och kontemplation. Kvietismen innebär ett avkall på allt eget tal, alla önskningar och allt tänkande, en själens stillhet eller den fullkomliga mystiska tystnaden, i vilken Gud ensam talar och verkar i själen. Allt yttre religiöst liv, ånger och bot, askes, böner och frälsningssträvan blir då onödigt eller rent av skadligt. Molinos, som i Rom påverkade också drottning Kristina, kom med sådana åsikter i konflikt med kyrkan, i synnerhet jesuiterna. Han greps 1685 av inkvisitionen, rannsakades och avsvor sig då sina kätterier men fick som botgöring stanna livet ut i fängelse. Bland anklagelserna ingick beskyllan för libertinism; det var en följd av läran att allt yttre är betydelselöst för den inre gudsgemenskapen: själen är oansvarig för det som utgör djävulens verk. Molinos utövade ett stort inflytande på bl.a. madame Guyon och Fénelon. Carl-Martin Edsman.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar