religion

Zurvanism

Zurvanism (av Zurvan), zervanism, en religiös idéströmning som under vissa perioder (den parthiska och den tidiga sasanidiska, ca 250 f.Kr.–ca 550 e.Kr.) tycks ha dominerat den officiella teologin i det gamla Iran. Zurvanismen har sina rötter i äldre indoiranska spekulationer av panteistisk karaktär kring tiden och offret. Det utmärkande för zurvaniterna kommer till uttryck i deras egenartade skapelsemyt, som vi känner från armeniska och syriska kyrkofäders polemik. Enligt denna myt fanns i begynnelsen ingen annan än högguden Zurvan.

Zenbuddhism

Zenbuddhism är en japansk buddhistisk skola med rötter hos den indiske mahayanamunken Bodhidharma (senare hälften av 400-talet eller början av 500-talet) och en till Kina införd speciell meditationsteknik, chan (jap. zen). Den första japanska zenskolan, Rinzai-zenskolan, grundades i slutet av 1100-talet av Eisai, men dess lära var känd redan från 600-talet. Det var främst bland den japanska militären som Rinzai-zenskolan fick anhängare.

Württembergpietism

Württembergpietism är en sydtysk gren av 1700-talets inomkyrkliga pietism, framför allt präglad av Johann Albrecht Bengel, under 1800-talet teologiskt vidareutvecklad av Johann Tobias Beck. Württembergpietismen var förankrad i Bibeln, som av Bengel tolkades både exegetiskt och spekulativt; enligt hans beräkningar skulle t.ex. Kristus komma tillbaka 1836. Rörelsen tog socialt och politiskt ansvar och var väl integrerad i den lutherska folkkyrkan. Den praktiserade böne- och bibelstudiemöten, s.k. Stunden ('timmar'), och tog aktiv del i den yttre missionen.

Vishnuism

Vishnuism (av Vishnu), vaishnavism, samlingsnamn på den religiositet och de religiösa rörelser inom hinduismen som placerar guden Vishnu (inklusive hans avatarer) i centrum för tro och kult. En tidig benämning på den vishnuitiska bhaktifromhetens anhängare var bhagavata (av Bhagavan, ung. 'Herren'). Vaikhanasa- och Pancaratra-riktningarna framträdde under första årtusendet e.Kr. med egna teologiska doktriner och regler för kulten i hem och tempel. Eposen "Mahabharata" och "Ramayana" präglas till stor del av vishnuismen. Vishnuitiska läror och myter samlades också i puranatexter som t.ex.

Sidor