religion

Spiritualism

Spiritualism, samlingsbenämning på kristna riktningar som betonar den heliga Andens direkta verkan i hjärtat som ett "inre ord". Bland 1500-talets kristna reformationsrörelser var de radikalare än Luther och blev föremål för hans hätska kritik. Luther betonade konsekvent att Andens verkan i hjärtat förmedlas genom det yttre ordet och sakramenten. Somliga spiritualister var politiskt radikala och understödde böndernas väpnade uppror (t.ex. Thomas Müntzer). Andra (vissa döpargrupper) var i stället pacifister; arvtagare till de sistnämnda är bl.a. kväkare och mennoniter.

Shivaism

Shivaism, den fromhet som riktas till Shiva och de strömningar inom hinduismen som sätter kulten av denne gud i centrum. Tidiga uttryck finns i upanishaderna och i Mahabharata. Till den shivaitiska litteraturen hör en rad puranatexter med främst mytologiskt innehåll och ett stort antal agamatexter, som huvudsakligen ägnas kulten. En tidig shivaitisk hymnlitteratur finns på tamil ("Tevaram").

Schartauanism

Schartauanism kommer från Henric Schartaus förkunnelse utgående väckelserörelse, som starkt präglat det som senare kallats den västsvenska kristendomstypen men också nått vidare inom Svenska kyrkan. Talrika blivande präster tog intryck av Schartaus verksamhet i Lund och övertog hans predikometod. Ledande schartauaner var bl.a. Johan Henrik Holmqwist (1801–79) i Kville, Henrik Florus Ringius i Solberga och Joseph Natanael Rexius (1852–1929) i Göteborg.

Schamanism

Schamanism avser det sociala, rituella och religiösa komplex som utbildats kring schamanen. Det är schamanens uppgift att bistå medlemmar av den sociala grupp han tillhör när sjuka skall botas, vilsegångna människor eller förlorade ting skall återfinnas, framtiden skall uppenbaras, offermottagare skall fastställas och de nyss avlidna ledsagas till den andra världen. I många religioner, t.ex. bland Sibiriens jägare och nomadfolk, leds de stora stamriterna av schamaner. Schamanismen är knuten till de extatiska inslagen i religionen och kännetecknas i somliga fall av besatthet.

Sabbatianism

Sabbatianism är en judisk messiansk rörelse uppkallad efter grundaren Shabbetai Tzevi (1626–76) från Smyrna (nuv. Izmir i Turkiet). Efter studier i kabbala hade Shabbetai en kallelseupplevelse och lät utropa sig till Messias. Han omgav sig med tolv män, som representerade Israels tolv stammar. Efter utvisning från Smyrna, Saloniki och Jerusalem utropade han året 1666 som det messianska året och begav sig till Konstantinopel (nuv. Istanbul) för att avsätta sultanen. Ställd inför alternativen att övergå till islam eller bli avrättad valde han det förra.

Russellianism

Russellianism (efter den amerikanske förkunnaren Charles Taze Russell, 1852–1916), till 1931 benämning på den lära som företräds av Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet. Sedan 1931 kallar sig russellianerna Jehovas vittnen; russellianismen betecknar nu närmast Russells ursprungliga budskap i "Studies in the Scriptures" ("Studier i Skriften"), vilket präglades av starka kiliastiska förväntningar knutna till året 1914.

Presbyterianism

Presbyterianism (av presbyterium), synodalförfattning, kyrkoförfattning som praktiseras av reformerta kyrkor i engelskspråkiga delar av världen, där de kallas presbyterianska kyrkor. Utmärkande är att ledarskapet utövas av en grupp pastorer och lekmän, kallade presbyterer (äldste). Denna typ av kyrkoordning utformades ursprungligen av Calvin i Genève.

Sidor