Pietism

Pietism, väckelse- och förnyelserörelse som uppstod inom den tyska lutherdomen; puritanismen var dess motsvarighet i den engelskspråkiga världen. I opposition mot ortodoxin framhöll pietismen betydelsen av lekmannaaktivitet och böne- och bibelstudiegemenskap i konventiklar. Till dess förutsättningar hörde tankar från den medeltida mystiken, som levde kvar även inom den evangeliska kristenheten. Sitt genombrott fick pietismen genom Philipp Jacob Spener. Hans "Pia desideria" ('Fromma önskningar', 1675) blev pietismens reformprogram: Bibeln skulle brukas flitigare i kyrkan, lekmännens "allmänna prästadöme" skulle få mera utrymme, uppbyggelse och själavård var viktigare än teologisk lärdom och undervisning. I August Hermann Franckes "stiftelser" i Halle tillämpades pietismen i banbrytande pedagogisk och social verksamhet. Vid sidan av Speners och Franckes inomkyrkliga konservativa pietism, präglad av strängt etiskt allvar, uppstod dels den separatistiska och starkt kyrkokritiska radikalpietismen med dess dragning till mystik och spiritualism, dels herrnhutismen, inom vilken den religiösa känslan fick stor plats.

Till Sverige förmedlades pietismen bl.a. genom studenter som vistats vid universitetet i Halle och hemvändande karolinska krigsfångar, som i Ryssland blivit omvända i pietistisk anda. I början av 1700-talet vann den konservativa pietismen stora framgångar, inte minst inom det lutherska prästerskapet. Sångsamlingen "Mose och Lamsens visor" (1717) återspeglar den äldre svenska pietismens innerliga allvarsamma fromhet. Genom konventikelplakatet 1726 stämplades pietismen som samhällsfarlig, och dess aktivitet försvårades. Efter den konservativa pietismens tillbakagång vann radikalpietismen insteg i vårt land, främst genom Johann Konrad Dippel och Sven Rosén. Religionsstadgan av år 1735, som skärpte den rådande religiösa tvångslagstiftningen, minskade radikalpietismens inflytande. I dess ställe utbredde sig herrnhutismen, som tillsammans med den äldre pietismen var en viktig inspirationskälla för 1800-talets väckelserörelser. Pietismen har ofta kritiserats för sin tendens till individualism, subjektivism, moralism och världsflykt. Genom sin betoning på praktisk kristendom har den dock bidragit till att i industrialismens början framkalla social medvetenhet. Genom sin mission påminde den de lutherska kyrkorna om det moraliska och religiösa ansvaret för kolonialländerna och om kyrkans världsomspännande karaktär.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar