Orficism

Orficism, orfism, antik grekisk religionsform som kan spåras tillbaka till 500-talet f.Kr. men sannolikt hade äldre anor. Dess läror, som ansågs ha inrättats av den mytiske Orfeus, utmärker sig för att de nedlagts i skrift, förutom i s.k. orfiska hymner och dikter även på guldbleck som påträffats i gravar i Syditalien. Av särskild betydelse är orficismens tankar om gudarnas och människornas tillkomst; bl.a. hävdas att Zeus arvtagare Dionysos dödades av titanerna, som slet sönder honom och förtärde hans lemmar. Dionysos återuppstod men titanerna förbrändes av Zeus blixtar. Ur askan uppstod människorna, som alltså bär både något gudomligt och något gudsfientligt inom sig. Orfiker lade stor vikt vid reningar och ett asketiskt levnadssätt. De var vegetarianer och offrade inte djur; själen ansåg de vara odödlig. Efter döden väntade sig de invigda en salig tillvaro, medan "de onda" antogs drabbas av svåra straff. Orfikerna tycks bl.a. ha påverkat Platon (som dock delvis tar avstånd från dem) och Pindaros.