Panafrikanism

Panafrikanism, politisk rörelse bland västindier, afrikaner och nordamerikaner av afrikanskt ursprung, vilka under 1900-talets första hälft inledde gemensamma aktioner mot europeisk kolonialism och rasdiskriminering. Efter första världskriget föreslog man relativt blygsamt förbättringar inom kolonialsystemets ram, men vid den femte panafrikanska kongressen i Manchester 1945 hade rörelsens syften blivit mer militanta och man krävde politisk självständighet. En av rörelsens tidiga ledare var den afroamerikanske sociologen W.E.B. Du Bois, som vid hög ålder flyttade till det just självständiga Ghana, vars ledare Nkrumah liksom den kenyanske nationalistpolitikern Kenyatta hade spelat en framskjuten roll vid Manchester-kongressen. Panafrikanismens bärande idé är att det råder en självklar kulturell och politisk gemenskap mellan människor av afrikanskt ursprung, vare sig de är hemmahörande i Afrika eller i "diasporan" i Amerika, dit deras förfäder fördes som slavar.