Ekoturism

Ekoturism är en form av turism, vars mål är att skydda naturen genom att ta hänsyn till resmålets ekologiska begränsningar och att bidra till en hållbar utveckling i området som besöks genom att se till lokalbefolkningens välbefinnande. Ordet ekoturism myntades 1983 av Héctor Ceballos-Lascuráin vid Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Han talade då om såväl aktiviteten som attityden hos resenären. Han framhöll också naturvården, men inte några lokalekonomiska eller sociala aspekter. Under rubriken The future of ecotourism i Mexico Journal (1988) beskrev han det som: "Turism till relativt ostörda eller icke förorenade naturområden med det speciella målet att studera, beundra och avnjuta landskapet och dess vilda växter och djur, tillsammans med kulturaspekter (historiska och befintliga) som återfinns i dessa områden. Ekologisk turism förutsätter ett vetenskapligt, estetiskt och filosofiskt närmande, fastän den ekologiske turisten inte måste vara professionell forskare, konstnär eller filosof. Det viktiga är att personen som praktiserar ekoturism har möjlighet att ägna sig åt naturen på ett sätt som de flesta människor inte kan i sitt dagliga stadsliv.