Syntetism, inom bildkonst gestaltningstendens med inriktning på enhetlig sammanfattning av konturer och färgfält till tydliga, dekorativa enheter. Termen myntades i förhållande till en specifik utveckling inom premodernismen, med Gauguins och Émile Bernards samt den efterföljande Pont-Aven-kretsens arbeten 1888–90. Dessas syntetism utmärktes framför allt av en fast, rytmisk och ofta starkt markerad konturlinje och hela färgfält – ofta med starka och klara färger – mellan konturerna. Det finns ofta en viss karaktär av jugendstil i deras linjerytmer. Begreppet har vidsträckt tillämplighet – inte minst för modernistiska yttringar som t.ex. fauvismen. I konstlitteraturen förekommer idéer om inre sammanhang där syntetismen framstår som ett intuitivt alternativ, i motsats till ett analytiskt (särtagande, undersökande) måleri.
Kategori
Lägg till ny kommentar