Zenbuddhism är en japansk buddhistisk skola med rötter hos den indiske mahayanamunken Bodhidharma (senare hälften av 400-talet eller början av 500-talet) och en till Kina införd speciell meditationsteknik, chan (jap. zen). Den första japanska zenskolan, Rinzai-zenskolan, grundades i slutet av 1100-talet av Eisai, men dess lära var känd redan från 600-talet. Det var främst bland den japanska militären som Rinzai-zenskolan fick anhängare.
Tantrism, den typ av indisk religiositet som är formulerad i tantratexterna. Tantrismen framträder som en mäktig strömning inom både hinduism och buddhism (vajrayana), som får full kraft fr.o.m. senare delen av första årtusendet e.Kr. I centrum står meditativa och rituella metoder att nå fulländning. Inom sig bär utövaren (sadhaka) tillvarons alla polärt motsatta krafter (gott–ont, manligt–kvinnligt osv.). Dessa krafter tar i tantrisk mytologi och bildkonst gestalt av gudomliga och demoniska väsen.
Sydbuddhism, en (historiskt oegentlig) geografiskt betingad benämning på hinayana, framför allt theravada, i kontrast till nordbuddhismen (mahayana).
