religion

Cecilianism

Cecilianism (efter det kristna helgonet Cecilia), en kyrkomusikalisk reformrörelse som i början av 1800-talet framträdde som en reaktion mot den symfoniskt präglade kyrkomusiken med orkesterackompanjemang. Cecilianism hävdade att gregoriansk sång och oackompanjerad flerstämmighet i de förklassiska mästarnas stil bättre överensstämde med den katolska liturgins anda. Allgemeiner Cäcilienverband grundades 1868.

Babism

Babism, den religion som 1844 stiftades av Mirza Ali Muhammad, bekant som Bab ('Porten'). I sina talrika skrifter håller han fast vid tanken på Muhammed som Guds profet men upphäver delar av den islamiska ritual- och familjerätten. Han vidareutvecklar den shiitiska eskatologin och uppfattar sig själv som en förebådare av den snart kommande världsfrälsaren. 

Arminianism

Arminianism, en tolerant, liberal kristen trosriktning som utformades av den reformerte teologen Jacobus Arminius i opposition mot Calvins lära om att människan är förutbestämd till frälsning eller förtappelse (predestinationsläran). Arminianismen betonar kärleksdraget hos Gud och lär att antagandet om att människan har en fri vilja är förenligt med tron på Guds allsmäktighet och allvetande.

Anglokatolicism

Anglokatolicism, den sedan 1800-talet vanliga sammanfattande beteckningen för de riktningar inom Church of England och anglikanska kyrkogemenskapen som betonar enheten i författning, lära, liturgi och fromhetsliv med den universella, katolska kyrkan och som följaktligen inte vill betrakta sig och sin kyrka som "protestantisk". Som denna riktnings "fäder" betraktas de höganglikanska teologerna under 1600-talet (the Caroline Divines) och som dess förnyare Oxfordrörelsen. Sedan 1920 har anglokatolicismen manifesterats i de s.k.

Akmeism

Akmeism, riktning i den ryska poesin kring 1910. Mot symbolismens överförfining och prästerliga attityd uppträdde i 1910-talets Petersburg en rad yngre poeter, t.ex. Nikolaj Gumiljov, Anna Achmatova och Osip Mandelsjtam, i det s.k. poetgillet. Deras utgångspunkt var det vardagliga livets poesi, yrkesskicklighetens glädje och ordet befriat från alla översinnliga budskap.

Zoroastrism

Zoroastrism (efter religionsstiftaren Zarathustra, grek. Zoroaster) eller mazdaism (efter den högste guden Ahura Mazda), den äldsta kända religionsformen hos de iransktalande folken. Termerna används som samlingsbenämningar på iransk religion alltsedan Zarathustra. Redan från början av det första årtusendet f.Kr. kom zoroastrismen att sätta sin prägel på nuvarande Iran, Afghanistan och sydvästra Centralasien. Ursprunget till zoroastrismen är höljt i dunkel, men i de tidigaste texterna, Gathasångerna i zoroastrismens heliga urkund Avesta, är Zarathustra den viktigaste personen.

Yazdanism

Yazdanismen (kurdiska yazdân, värdig att dyrkas) är en monoteistisk religion som har tagit till sig element från judendom, kristendom, islam och zoroastrism. Centralt står läran om den fallna ängeln som har förlåtits av Gud och som är föremål för dyrkan. Yazidierna kallar denne Melek Taus, påfågeln, och bilder av påfågeln användes i kulten.

Wahhabism

Wahhabism är den strängare formen av den hanbalitiska rättsskolan. Den grundades av al-Wahhab, som inspirerats av traditionen från Ibn Taymiya. Man avvisar allt som betraktas som bida ('innovation') i religionen; man är bunden av den sunna som var profeten Muhammeds egen, och den första generationen av hans efterföljare ses som normerande föredömen. Under 1800-talet kom wahhabismen att inspirera flera reformrörelser i den muslimska världen, varför man ibland använder benämningen wahhabism generellt om sunnitiskt ortodoxa grupper med kritisk inställning till andra.

Sidor