religion

Babism

Babism, den religion som 1844 stiftades av Mirza Ali Muhammad, bekant som Bab ('Porten'). I sina talrika skrifter håller han fast vid tanken på Muhammed som Guds profet men upphäver delar av den islamiska ritual- och familjerätten. Han vidareutvecklar den shiitiska eskatologin och uppfattar sig själv som en förebådare av den snart kommande världsfrälsaren. 

Arminianism

Arminianism, en tolerant, liberal kristen trosriktning som utformades av den reformerte teologen Jacobus Arminius i opposition mot Calvins lära om att människan är förutbestämd till frälsning eller förtappelse (predestinationsläran). Arminianismen betonar kärleksdraget hos Gud och lär att antagandet om att människan har en fri vilja är förenligt med tron på Guds allsmäktighet och allvetande.

Anglokatolicism

Anglokatolicism, den sedan 1800-talet vanliga sammanfattande beteckningen för de riktningar inom Church of England och anglikanska kyrkogemenskapen som betonar enheten i författning, lära, liturgi och fromhetsliv med den universella, katolska kyrkan och som följaktligen inte vill betrakta sig och sin kyrka som "protestantisk". Som denna riktnings "fäder" betraktas de höganglikanska teologerna under 1600-talet (the Caroline Divines) och som dess förnyare Oxfordrörelsen. Sedan 1920 har anglokatolicismen manifesterats i de s.k.

Akmeism

Akmeism, riktning i den ryska poesin kring 1910. Mot symbolismens överförfining och prästerliga attityd uppträdde i 1910-talets Petersburg en rad yngre poeter, t.ex. Nikolaj Gumiljov, Anna Achmatova och Osip Mandelsjtam, i det s.k. poetgillet. Deras utgångspunkt var det vardagliga livets poesi, yrkesskicklighetens glädje och ordet befriat från alla översinnliga budskap.

Synkretism

Synkretism, religionsblandning, den företeelse då föreställningar och bruk från två eller flera religioner ingår en syntes. Då två kulturer möts kan troselement från båda hållen växa samman till en blandreligion (t.ex. föreningen av grekiskt och orientaliskt i hellenismen). Element från en äldre religion kan leva kvar i den nyare religionen, ofta omtolkade (t.ex. fornnordiska seder och bruk i kristendomen i Norden). Ofta ger den ena religionen svar på ett problem i den andra.

Sufism

Sufism är ett samlingsbegrepp för islamisk mystik. Begreppet sufi tillämpades på muslimska asketer som i likhet med kristna eremiter klädde sig i mantlar av ylle som en symbol för ånger och självförnekelse. Detta drag i tidig sufism kan spåras tillbaka till Muhammed och Koranen och ännu längre till de syriska kristna kyrkorna, som var vittförgrenade i det muslimska samhället. Den snabba materiella tillväxten under de umayyadiska kaliferna stod i skarp kontrast till Muhammeds enkla livsideal.

Sidor