Maoism

Maoism, benämning på den art av marxistiskt inspirerad kommunism som började utvecklas i Kina på 1920-talet under ledning av Mao Zedong. Beroende på att Maos egna idéer förändrades tämligen radikalt under hans liv, finns det element i riktningen som är svårförenliga. Den fasta kärnan är en ny och från både Marx, Lenin och Stalin avvikande syn på hur en socialistisk revolution skulle kunna utvecklas i tredje världen. Den traditionella uppfattningen var att industriproletariatet först måste nå en viss omfattning innan en samhällsomvandling vore möjlig. Mao hävdade däremot att bönderna i ett land som Kina utgjorde en revolutionär kraft stark nog att i samverkan med en liten industriarbetarklass störta det gamla systemet. Därtill krävdes ett kommunistiskt parti som till skillnad från Lenins inte skulle utgöra ett fast sammansvetsat avantgarde. Det skulle visserligen ledas av yrkesrevolutionärer, men dessa skulle veta att röra sig "som fisken i vattnet" bland folket, för vars idéer och önskemål de skulle vara lyhörda.

Efter revolutionen 1949 föreställde sig Mao att utvecklingen i Kina skulle följa samma väg som den gjort i Sovjetunionen. Vid mitten av 1960-talet övergav han slutgiltigt denna uppfattning. Socialismen var ett stadium fullt av spänningar; revolutionen garanterade inte att kapitalismen inte skulle göra sitt återinträde. Kommunistpartiets funktionärer och andra i framskjuten ställning hotade att bli privilegierade förtryckare liksom tidigare epokers överklass. Under parollen "Bombardera högkvarteren!" utlöste Mao den s.k. kulturrevolutionen, som fick ett våldsamt förlopp. Det var nu maoismen eller "Mao Zedongs tänkande" spreds över världen. Under några år under 1960-talets slut och 1970-talets början vann den många ofta svärmiska proselyter även i Europa och Nordamerika och än mer i tredje världen. Mot slutet av 1970-talet vände vinden snabbt, maoismen övergavs av de allra flesta samtidigt som Maos efterträdare i Kina slog in på en helt annan, av kapitalistiska effektivitetsidéer präglad linje.

Maoisterna hade bevisligen rätt i både att en revolution kunde genomföras i ett bondeland och att regimen i ett socialistiskt land kan bli korrumperad av makt och privilegier. Men för att råda bot på det senare missförhållandet utvecklade de en rörelse som i långa stycken präglades av rättshaveri, fanatism och – där den vann makt och inflytande – ren terror.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar