konst

Madrigalism, relation mellan text och musik, främst inom den italienska 1500-tals madrigalen, som innebär att innebörden av ett ord eller textavsnitt blir musikaliskt/figurativt illustrerad.

Luminarism, term för speciell inriktning på ljus och ljuseffekter i bildkonsten, brukad mest vid slutet av 1800-talet.

Kubofuturism, riktning inom rysk modernistisk bildkonst åren före första världskriget. Kubofuturismen sammansmälte element från kubism och futurism men hade sina rötter i rysk folkkonst. Dess främste företrädare var Malevitj.

Konstruktivism (av konstruktiv, av medeltidslat. constructi'vus, av lat. co'nstruo 'bygga upp', 'bygga', 'konstmässigt åstadkomma').

Japanism, samlande term för den stilistiska och tekniska påverkan som japansk konst, arkitektur och konsthantverk haft på västerländsk konst sedan 1858. Bland konstnärer som bidragit till japanismen kan nämnas Degas, Toulouse-Lautrec, van Gogh, Gauguin, Monet, Beardsley, Klimt, Mies van der Rohe, Le Corbusier, Tiffany och Gallé.

Hyperrealism, detsamma som fotorealism.

Fotorealism, superrealism, hyperrealism, konst som i sin exakta verklighetsåtergivning gör intryck av att vara fotografi. Fotorealismen, som har sina rötter i popkonsten, florerade framför allt i USA på 1960- och 1970-talen. I vissa fall utfördes målningarna ovanpå ett fotografi som kopierats på en specialpreparerad duk. Malcolm Morley, en av de första fotorealisterna, utgick från fyrfärgsreproduktioner av fotografier; hans målningar påminner om bilder i resebroschyrer. I Sverige arbetade bl.a.

Fasettkubism, benämning på kubismen i dess tidigaste skede.

Divisionism, pointillism, målningssätt som utvecklades inom neoimpressionismen främst av George Seurat. Divisionismen hade som utgångspunkt impressionismens (Monets) sätt att lägga färgen på duken i korta, åtskilda "komma"-streck utan att låta den blandas på duken. Den innebar en systematisering, där ofta rena grundfärger i stark kontrast lades i punkter invid varandra, så att de vid betraktande på avstånd tycktes smälta samman till blandningar, men ändå bibehöll sin klang och kunde få en vibrerande verkan.

Cloisonism, målningssätt, typiskt för syntetismen, vilket utmärks av att bilden indelas i enhetliga färgfält genom en sammanhängande och starkt betonad, målad kontur. C. utvecklades omkring 1887–88 i Pont-Aven av Paul Gauguin och Émile Bernard, med inspiration bl.a. från kyrkornas glasmåleri från 1500–1600-talen, där färgstarka glasstycken hålls samman och kontureras av blyfalsar (spröjsar).