konst

Piktorialism

Piktorialism, fotografisk stilriktning vars ideal var populära, främst i amatörkretsar, från 1880-talet fram till 1910-talet. Piktorialismens företrädare hämtade sin inspiration i den prerafaelitiska målarkonsten, impressionismen och jugendstilen. Piktorialisterna reagerade mot att kameraobjektivet tecknade verkligheten för skarpt och inträngande. Deras bilder kännetecknades därför av oskärpa, konturupplösning och mjuk ljusbehandling. Av riktningens företrädare kan nämnas Heinrich Kühn, Alfred Stieglitz och Edward Steichen samt i Sverige Gunnar Malmberg, John Hertzberg och Henry B.

Petrarkism

Petrarkism, benämning på den stil som utgick från Petrarca och präglade renässansens kärlekslyrik. Den utmärks av fasta motiv: kvinnans skönhet, kärleken en ljuv plåga, den älskande önskar sig döden. Stilistiskt kännetecknas petrarkismen av sökta metaforer, vitsar och paradoxer. I Italien anses den ha spelat ut sin roll år 1600, i andra länder levde den kvar längre. Till Sverige infördes den först omkring 1650 med Skogekär Bergbo. Som motbild mot kvinnoidealiseringen och förkonstlingen uppkom tidigt vad man kallar "antipetrarkism", närmast en perverterad petrarkism.

Nyrealism

Nyrealism, konstterm som uppkom i slutet av 1950-talet för att beskriva den nya rörelse som, i medveten kontrast till den abstrakta expressionismen, naturalistiskt avbildar massproducerade vardagsföremål (popkonst), eller ställer ut det verkliga föremålet alternativt fäster det på målarduken som i ett assemblage.

Nyhumanism

Nyhumanism, riktning inom vetenskap, konst, litteratur och pedagogik under 1700-talets senare del och början av 1800-talet, som åsyftade en fördjupad kunskap om den klassiska antiken, främst grekisk och latinsk filologi. Nyhumanismen vände sig mot teologväldet och upplysningsutilismen. Den var framför allt en tysk företeelse, med företrädare som Winckelmann, Herder, Wilhelm von Humboldt och även Goethe och Schiller; i Sverige räknas Tegnér som den främste.

Nyexpressionism

Nyexpressionism, det figurativt berättande och känsloladdade måleri som skapades i Sverige strax efter andra världskriget och hade sina rötter i svensk och nordisk expressionism från 1930-talet. Nyexpressionismen stod i opposition mot den samtida konkretismen. Dess främste företrädare var Torsten Renqvist, som fick sitt genombrott som målare och grafiker 1950.

Nyexpressionism kan även avse en tysk konstriktning, se neoexpressionism.

Neoplasticism

Neoplasticism, nonfigurativ, plangeometrisk konstriktning som främst företräddes av De Stijl i Nederländerna på 1910- och 20-talen men även utövade ett betydande inflytande i andra länder. Riktningens främsta företrädare var Theo van Doesburg och Piet Mondrian. Den senare var den egentlige upphovsmannen och skaparen av termen, vilken visar på den centrala avsikten att föra tillbaka tredimensionella volymer till bildens ytplan, som uppfattades som det primära plastiska elementet. Mondrian var starkt inspirerad av filosofen M.H.J. Schoenmaekers mystiska och transcendenta idéer.

Neoexpressionism

Neoexpressionism, nyexpressionism, det yppigt figurativa och färgflödande måleri som uppstod i Västtyskland och Västberlin i slutet av 1970-talet i reaktion mot mer intellektuella konstformer som konceptualism och minimalism. De tyska nyexpressionisterna sökte sina förebilder i den tyska expressionismen från 1900-talets början. Ledande företrädare för nyexpressionismen är t.ex. Georg Baselitz, Anselm Kiefer och Markus Lüpertz.

Neodadaism

Neodadaism, benämning på olika riktningar inom bildkonsten efter andra världskriget, som på skilda sätt varierat och utvecklat sidor av dadaismens ursprungliga estetik och idéer. Som företrädare för neodadaismen räknas ofta tidiga verk av Jasper Johns och Robert Rauschenberg samt de franska konstnärer och kritiker som 1960 samlades kring manifestet nouveau réalisme.