samhälle

Klientelism, term som har sina rötter i det antika klientbegreppet och betecknar olika sätt att bygga upp och politiskt utnyttja klientrelationer. Generellt utmärks klientelismen av att den är organisationscentrerad. Organisationens ledning kan hålla samman klientelet genom att både utnyttja gemensamma intressen och utdela eller undanhålla favörer och hot. I den moderna klientelismen är partimaskinen och dess "boss" centrala begrepp. Valsystem som främjar konkurrens inom politiska partier sägs ge utrymme för klientelism eller "patronage".

Hegemonism, strävan hos en stat att uppnå en överhög maktposition inom en grupp av stater. Motmedlet, i synnerhet i europeisk historia, har varit strävan efter maktbalans.

Grundtvigianism, folkrörelse i Danmark från 1800-talets mitt, inspirerad av N.F.S. Grundtvigs författarskap och verksamhet. Rörelsens kärna är en förståelse av kristendomen som en omvårdnad av människolivet, vilket betraktas som en gudomlig skapelse. Den grundtvigianska livssynen tar sig dels uttryck i ett kristet församlingsliv, koncentrerat kring dop och nattvard, dels i olika verksamheter för genomlysning och utveckling av livet utanför den kristna församlingsgemenskapen.

Fyrtiotalism, samlingsbeteckning för skilda tendenser i den svenska litteraturen från senare hälften av 1940-talet, då den litterära modernismen fick sitt definitiva genombrott. Det som kallats fyrtiotalism har visserligen att göra med den nya författargenerationens gemensamma erfarenheter under beredskapsåren, men enhetligheten har överdrivits. Stilmässigt finns föga som förenar.

Fursteabsolutism, benämning på den starka furstemakt som präglade många europeiska stater under 1500-, 1600- och 1700-talen.

Funktionalism, en inriktning inom framför allt brittisk socialantropologi, europeisk etnologi och amerikansk sociologi som lägger tonvikten på analysen av de sociokulturella fenomenens funktion.

Externalism (av lat. externus 'yttre'), betraktelsesätt inom vetenskapshistorien enligt vilket yttre samhälleliga faktorer har styrt eller påverkat vetenskapens utveckling (t.ex. marxistisk historiesyn). Motsatsen är internalism, vilket innebär att vetenskapens teorier och inre historia bestämt utvecklingen. Från 1930-talet fram till 1970-talet fördes mellan externalister och internalister en ofta hetsig diskussion.

Evolutionism, åskådning enligt vilken en utveckling (evolution) från "lägre" till "högre" former äger rum eller har ägt rum. I biologin är evolutionism närmast liktydig med utvecklingslära. Inom historie- och samhällsfilosofin har evolutionismen haft stor betydelse särskilt fr.o.m. upplysningstiden; se framstegstanken.

Eurokommunism, riktning inom kommunistpartierna i Italien, Frankrike och Spanien, präglad av en mer eller mindre radikal frigörelse från Sovjetunionens ideologiska inflytande och av sökande efter en egen europeisk väg till socialismen. Termen användes första gången 1975. Eurokommunisterna accepterade parlamentarism och även valsamarbete och koalitioner mellan kommunister och andra partier.

Etatism (fr. étatisme, av État 'stat'), benämning på strävanden att stärka statens inflytande på individernas och det civila samhällets bekostnad. I förbundsstater, t.ex. i Schweiz där termen anses ha uppkommit, betecknar etatism också försök att utvidga federationens makt över delstaterna. Termen användes av Kemal Atatürk för att beteckna ett inslag i hans ideologi för Turkiets omdaning till en modern nationalstat.