filosofi

Hylozoism

Hylozoism, läran att materien är levande och därför har en inneboende utvecklingstendens. Begreppet figurerar särskilt hos äldre filosofihistoriker i deras tolkning av försokratikernas naturfilosofi. Senare forskare har framhållit att begreppet materia i aristotelisk mening inte var aktuellt för dessa tänkare. Trots det kan termen ändå vara träffande såtillvida som många av dem laborerade med tanken på ett grundläggande ämne ur vilket allt annat uppkom och biologiska tankemodeller därtill spelar en viktig roll i flera av de äldsta naturfilosofernas tänkande.

Historism

Historism, ibland även benämnt historicism, en form av humanistiskt tänkande som hävdar att verkligheten är historiskt betingad och att en företeelse i en tid endast kan förstås genom ett studium av dess utveckling. Historismen fick stort inflytande vid universiteten under 1800-talet, då ett flertal discipliner inriktades mot studiet av den förflutna utvecklingen. Applicerad på historievetenskapen inriktades studiet mot mänskliga motiv för historiska handlingar och kom därmed att koncentreras på unika politiska händelser.

Hegelianism

Hegelianism, sammanfattande benämning på de olika riktningar som tar sin utgångspunkt i Hegels filosofi. Hegelianismen har alltsedan sin begynnelse varit djupt splittrad. Redan på 1830-talet urskilde man tre olika strömningar, vilka efter mönster från franska revolutionen benämndes höger, centrum och vänster. Oenigheten gällde både Hegels religionsfilosofi och hans politiska teori men rörde i grunden innebörden i hans dialektik, dvs. nerven i hans tänkande.

Funktionalism (filosoft)

Funktionalism, ståndpunkt inom modern medvetandefilosofi. Enligt funktionalismen fångas det väsentliga eller definierande draget hos ett mentalt tillstånd genom att man anger dess kausala relationer till kroppslig påverkan, till andra mentala tillstånd och till kroppsligt beteende. Genom att visa hur våra mentala ord används för att karakterisera funktioner hos ett rent fysiskt system försöker funktionalister överbrygga klyftan mellan det mentala och det fysiska.

Finitism

Finitism, åskådning inom matematikens filosofi enligt vilken ändliga objekt och ändliga operationer har en ontologisk eller epistemologisk särställning. Ett känt uttryck härför är Leopold Kroneckers yttrande: "Endast de naturliga talen (0, 1, 2, ...) skapades av vår käre Gud, allt annat [i matematiken] är människopåfund." Termen finitism är framför allt förbunden med David Hilberts program, vars mål är att rättfärdiga den klassiska matematiken genom att med finita medel visa dess motsägelsefrihet.

Finalism

Finalism, filosofisk lära som i motsats till mekanismen förklarar skeenden ur deras ändamål eller resultat. Utgångspunkten är Aristoteles lära om ändamålsorsaker. Läran kan tolkas både ontologiskt som en teori om verkliga förlopp (handlingar, händelser, processer) och metodologiskt som en teori om framställnings-, förklarings- och tolkningsmöjligheter i fråga om verkliga förlopp.

Fiktionalism

Fiktionalism, filosofisk riktning enligt vilken fiktioner spelar en viktig roll inte bara inom vardagstänkandet utan också inom vetenskapen. Det är frågan om begrepp och teser som visat sig vara ändamålsenliga för oss och som vi låter gälla, även om vi vet att de är oriktiga och t.o.m. motsägelsefulla. Fiktionalismens främste företrädare var den tyske filosofen Hans Vaihinger (1852–1933), som i sin bok "Die Philosophie des Als-Ob" (1911) framförde en radikal form av åsiktsriktningen.

Fallibilism

Fallibilism, inom filosofin åsikten att misstag om vad som är sant aldrig kan uteslutas. Alla påståenden, även vetenskapliga, kan därför behöva korrigeras. Detta innebär inte ett förnekande av möjligheten till kunskap, dvs. ett försanthållande på goda grunder av sanna påståenden, men det är alltid möjligt att det vi på goda grunder tror är sant visar sig vara falskt. Åsikten, som inte bör förväxlas med den relativistiska tanken att det inte finns några (absoluta) sanningar, är i dag ganska allmänt omfattad. Termen är bl.a. förknippad med Charles S. Peirce och Karl Popper.

Etatism

Etatism (fr. étatisme, av État 'stat'), benämning på strävanden att stärka statens inflytande på individernas och det civila samhällets bekostnad. I förbundsstater, t.ex. i Schweiz där termen anses ha uppkommit, betecknar etatism också försök att utvidga federationens makt över delstaterna. Termen användes av Kemal Atatürk för att beteckna ett inslag i hans ideologi för Turkiets omdaning till en modern nationalstat.