filosofi

Empiriokriticism

Empiriokriticism, filosofisk riktning som i den rena sinneserfarenheten ser basen för all kunskap om verkligheten. Alla försök att tränga "bakom" sinnesförnimmelserna betraktas av empiriokritikerna som otillåten metafysik. Empiriokriticismens grundare var Richard Avenarius, och till dess företrädare brukar räknas bl.a. Ernst Mach. Ett angrepp mot empiriokriticismen från marxistiska utgångspunkter riktades av Lenin i hans skrift "Materialismen och empiriokriticismen" (1909).

Dogmatism

Dogmatism, accepterandet av eller fasthållandet vid en viss tes eller uppfattning utan tillräcklig grund eller kritisk prövning. I sin moderna betydelse går uttrycket tillbaka till Kant, som med dogmatism avsåg en filosofi utan föregående kunskapsteoretisk prövning, dvs. tanken att man kunde komma till kunskap inom metafysiken utan hjälp av kritik av det rena förnuftet. Dogmatism uppstår enligt Kant genom att man på ett otillåtet sätt utvidgar bruket av förstånds- och förnuftsbegreppen från ett kritiskt analytiskt till ett metafysiskt.

Deskriptivism

Deskriptivism, riktning inom moralfilosofin som hävdar att de etiska utsagorna har ett konkret, deskriptivt innehåll och att de alltså är sanna eller falska. Uppfattningen har ofta stått under kritik, under 1900-talet särskilt av G.E. Moore och (i Sverige) Axel Hägerström. I nordisk filosofi har riktningen särskilt förknippats med Edvard Westermarck, men hans teori om de moraliska omdömenas natur och funktion var i själva verket betydligt mera komplicerad.

Boströmianism

Boströmianism, filosofiskt system, uppkallat efter sin upphovsman Christopher Jacob Boström. Boströmianismen var det enda originella filosofiska system som uppstod i Sverige under 1800-talet. Den kom genom Boströms lärjungar att dominera svensk universitetsfilosofi under hela senare delen av seklet.

Associationism

Associationism, filosofiskt system som utvecklades under 1600- och 1700-talen av brittiska filosofer, bland andra Locke, Hume och Hartley. Dessa s.k. brittiska associationister betraktade association som en grundläggande process som kunde användas för att analysera och förklara allt mentalt skeende. En av målsättningarna var att försöka finna och formulera olika associationslagar. Via brittiska associationister som John Stuart Mill och Alexander Bain kom associationismen att starkt påverka den under senare hälften av 1800-talet begynnande vetenskapliga psykologin.