Realism

Realism är i allmän betydelse verklighetssinne, medvetenhet om det faktiskt föreliggande, om det som har realitet. Att vara realist är att ta hänsyn till det faktiskt föreliggande och avstå från att bygga på spekulationer. I mer speciell betydelse avses dels verklighetsskildrande riktningar inom konst och litteratur, dels filosofiska ståndpunkter där synen på verkligheten är det avgörande.

Realism inom konst

Med realism inom bildkonsten avses en tendens att utan omdiktning och idealisering framställa sannolika, främst vardagliga sammanhang och förhållanden. Med stark stilisering förekommer realism t.ex. i bilder av vardagligt arbete o.d. i den gammalegyptiska gravkonsten och i gammalmexikansk konst. I samspel med en hög grad av naturalism finns realism också i hellenistisk skulptur och i romersk interiörkonst. Under medeltiden var realism mindre vanlig, men med sengotiken utvecklades snabbt tendenser till realism i små bildenheter, och från ca 1400 finns realism snart som princip i helhetspresentationen av alla slags bilder. Men i renässansen bröts den mot stark idealisering. En mer konsekvent strömning av realism gjorde sig gällande i den tidiga barocken, från Caravaggio och spanjorer som Velázquez och Zurbarán till bröderna le Nain i Frankrike och det nederländska landskaps-, genre- och stillebenmåleriet. Nästa betydande våg bröt fram under romantiken i emotionellt engagerade skildringar av t.ex. Géricault, och i landskapskonsten med Barbizonmåleriet.

Det senare 1800-talets genremåleri, bl.a. i Düsseldorf, var starkt inriktat på realism i vardagliga scener och situationer, inte minst med allmogemotiv. Första gången brukades ordet som stilbeteckning av Courbet, som lanserade det för sitt eget måleri 1855 och därmed gav en programsignal för följande generation. Impressionisterna sökte ständigt från början av 1870-talet realism i sin konst. Friluftsmåleriet hade den då överlag som ideal, och detta följdes inte minst i svensk konst från ca 1880. Det föreställande måleriet förblev sedan huvudsakligen inriktat på realism fram till andra världskriget och delvis även därefter. Flera modernistiska strömningar har med olika resonemang använt beteckningen realism. Beträffande fotorealism och superrealism avses främst naturalism i formen, men denna är ofta direkt förbunden också med hög grad av motivisk realism.

Realism inom litteratur

Realism inom litteraturen har en så vid betydelse att den bäst definieras i förhållande till andra stilriktningar eller litterära rörelser som romantik, naturalism och expressionism. Som litterär teknik innebär realismen en korrekt och objektiv återgivning av ett stycke verklighet. Man kan därför tala om realism hos vitt skilda författare som Homeros, Dante och Strindberg, där realismen tar sig olika gestalt beroende på vilken sorts verklighet som åsyftas, t.ex. yttre social verklighet eller andlig verklighet. I konsekvens med tanken att tonvikten i realismen ligger i sättet att avbilda och inte i det avbildade har man visat att författare som Flaubert använder sig av realistiska detaljer för att skapa illusion av verklighet (verklighetseffekt). Som litterär rörelse framträdde realismen under första hälften av 1800-talet i direkt opposition mot romantikens ideologi och poetiska praktik. Författare som Balzac strävade efter att ge en dokumenterad, sociologiskt korrekt skildring av sin samtids samhälle, en tendens som utvecklades till naturalism.

Realism inom drama och teater

Realism inom teater och drama omfattas allmänt av den litterära realismen. Till skillnad från antikens och klassicismens drama, som eftersträvade sannolikhet i återgivningen (mimesis) av ideala och typiska situationer och karaktärer ville 1800-talsrealismen skildra människor i handling på ett sätt som överensstämde med samtida vetenskaplig uppfattning. Så är t.ex. den psykologiska realismen hos Strindberg beroende av sin tids idéer inom psykologin. Dramat under den realistiska epoken mellan romantik och naturalism företräddes av bl.a. Scribe, Augier och Dumas d.y. I många dramer innebär realism vardagsnärhet, så även i den borgerliga dramen under 1700-talet.

Realism inom filosofi

Inom filosofin brukar man dela in realismen i fyra grupper:

  1. filosofisk ståndpunkt enligt vilken den yttre, materiella verkligheten existerar oberoende av det mänskliga medvetandet. Motsatsen till realism i denna mening är idealism.
  2. begreppsrealism, filosofisk ståndpunkt enligt vilken allmänbegrepp (egenskaper) och andra abstrakta objekt, t.ex. matematiska storheter som tal, mängder och funktioner, existerar. Motsatsen till realism i denna mening är nominalism.
  3. vetenskapsteoretisk ståndpunkt enligt vilken vetenskapliga teorier syftar till att ge, eller faktiskt ger, en sann beskrivning av verkligheten, även vad gäller förhållanden som inte är direkt observerbara (t.ex. krafter och subatomära händelser). Motsatsen till realism i denna mening är instrumentalism eller positivism.
  4. filosofisk ståndpunkt enligt vilken sanning består i överensstämmelse med verkligheten. Sanning i denna mening kan vara principiellt otillgänglig.

Lägg till ny kommentar