Hermafroditism, hos människa intermediär könsutveckling hos kvinna resp. man. Vid äkta hermafroditism finns såväl äggstocks- som testikelvävnad hos en och samma person, vars könskromosomuppsättning oftast är kvinnlig.
Heliotropism, växters förmåga att följa solens gång. Somliga växter, t.ex. heliotroper samt malva och många andra växter inom familjerna malvaväxter och ärtväxter, kan under dagen vrida bladen så att dessa ständigt står vinkelrätt mot den dominerande ljusriktningen; de kallas diaheliotropiska. Andra växter, främst en del ökenväxter, är paraheliotropiska och ställer bladen parallellt med ljusstrålarna. Termen har tidigare använts synonymt med fototropism.
Grundmetabolism, detsamma som basalmetabolism.
Gravitropism, äldre geotropism, tillväxtrörelser hos växter framkallade av tyngdkraften (eller av centrifugalkrafter). Rörelserna medför att växtens delar intar olika vinklar i förhållande till tyngdkraftens riktning. Huvudrötter har positiv gravitropism och växer lodrätt ned; groddplantors skott visar negativ gravitropism och växer rakt upp, mot tyngdkraften. Sidorötter, sidoskott och blad kan orientera sig i karakteristiska vinklar i förhållande till huvudaxeln (plagiotropism); horisontella rötter sägs vara diagravitropa.
Geotropism, äldre uttryck för gravitropism, en term som i motsats till geotropism betonar att växtrörelserna är knutna inte endast till jordens tyngdkraft.
Fototropism, av ljus framkallad tillväxtrörelse hos växter, svampar och fastsittande djur. Belyses ett skott ensidigt kommer det att böja sig mot eller från ljuskällan, positiv resp. negativ fototropism. Den ljusmängd som träffar skottet avgör böjningsriktningen. Blad ställer också in sig i förhållande till ljuskällan (ofta vinkelrätt mot ljusstrålarna) så att fotosyntesen optimeras. Generellt orienterar fototropismen växtorganet till gynnsammaste position i förhållande till ljuset.
Fotoperiodism, styrning av fysiologiska reaktioner genom längden hos dygnets ljus- och mörkerperioder (dag resp. natt). Fotoperiodiskt styrda reaktioner är hos växter bl.a. blomning, blad- och skottillväxt, bladfällning och frögroning, hos djur bl.a. flyttning och fortplantning. Temperatur och näringstillgång m.m. kan i viss utsträckning också påverka dessa reaktioner.
Endemism (av grek. endmios 'inhemsk'), förekomst inom ett enda område av en växt- eller djurart (även högre eller lägre enhet, såsom familj, släkte eller underart); denna sägs då vara endemisk för området i fråga. Arten kan antingen ha uppkommit i området (ur tidigare anmödrar) och sedan inte spritts vidare eller ha dött ut i alla andra områden. Reliktendemer är arter vilkas anmödrar haft en vidare utbredning, t.ex. tuataran på öar intill Nya Zeeland eller ginkgoträdet i Kina.
Dimorfism, fenomenet att en organism eller ett organ förekommer i två former med olika utseende, morfer. Fjällräv, dvärgörn, leopard och björkmätare förekommer alla i två distinkta färgmorfer.
Crassulacémetabolism, CAM (av eng. Crassulacean acid metabolism), metaboliskt mönster hos ökenväxter och en del klippväxter med åtminstone tidvis liten tillgång till vatten. Benämningen kommer av att CAM först upptäcktes hos familjen fetbladsväxter, Crassulaceae. Växter med CAM tar upp koldioxid ur luften enbart om natten, då klyvöppningarna är öppna. Koldioxiden reduceras emellertid inte omedelbart, utan kolet lagras upp i form av karboxylgrupper i framför allt äpplesyra i cellsaften.
