Om ismer

Turism är en sammanfattande benämning på resande (med en viss varaktighet och längd; turisten skall vara ute ur sin hemmiljö) i nöjes- eller avkopplingssyfte samt organisationen kring detta; även benämning på det ämne inom vilket man studerar hithörande aktiviteter och problem. Turismen måste tillhandahålla bl.a. transporter, logi, kost, shopping och fritidssysselsättningar; den kräver organisation och marknadsföring. Den internationella turismen svarar för en stor del av världshandeln. Antalet gränspassager i världen uppgick till 70 miljoner 1960, 285 miljoner 1980 och 592 miljoner 1996.

Synkretism, religionsblandning, den företeelse då föreställningar och bruk från två eller flera religioner ingår en syntes. Då två kulturer möts kan troselement från båda hållen växa samman till en blandreligion (t.ex. föreningen av grekiskt och orientaliskt i hellenismen). Element från en äldre religion kan leva kvar i den nyare religionen, ofta omtolkade (t.ex. fornnordiska seder och bruk i kristendomen i Norden). Ofta ger den ena religionen svar på ett problem i den andra.

Skotism, den medeltida (och moderna) riktning som filosofiskt ansluter till Johannes Duns Scotus. Skotismen omhuldades främst bland franciskanerna och accepterades av dem vid generalkapitlet i Toledo 1633. Filosofiskt ser skotismen frågan om "varat som vara" som den centrala. Den grundläggande individuationsprincipen är inte materian, utan en positiv perfektion som betecknas med den från Duns Scotus hämtade termen haecceitas. Bland skotismens tidiga företrädare kan nämnas Luke Wadding (d.

Antiklerikalism, varje riktning som vill minska prästerskapets inflytande inom samhället. Den franska antiklerikalismen, med rötter i franska revolutionen, hade i slutet av 1800-talet starkt inflytande i samhället. Liknande rörelser uppstod i Italien, Spanien och Latinamerika. Utifrån ett liberalt eller socialistiskt synsätt kritiserade man den romersk-katolska kyrkans allians med politisk konservatism och verkade bl.a. för civiläktenskap, rätt till skilsmässa och omgifte samt en från kyrkan skild skolundervisning. År 1905 skildes kyrka och stat i Frankrike.

Elektromagnetism, läran om sambandet mellan elektricitet och magnetism, en gren av fysiken som grundlades av Ørsted, Ampère, Faraday och Maxwell. Elektricitet och magnetism, som tidigare betraktats som separata företeelser, beskrivs i elektromagnetismen som yttringar av samma fenomen. Detta blir särskilt tydligt i den speciella relativitetsteorin, som historiskt har sina rötter i elektromagnetismen. Enligt relativitetsteorin är uppdelningen i elektriska och magnetiska fält en effekt av observatörens rörelsetillstånd.

Agnosticism, åsikten att vi inte vet om Gud finns eller ej; eller, mera allmänt, skepsis inför möjligheten att få svar på "de eviga frågorna". Agnosticismen har ofta varit ett element i den filosofiska skepticismen; i Grekland förklarade t.ex. sofisten Protagoras (ca 480–410 f.Kr.) att han om gudarna varken kunde säga att de existerar eller att de inte existerar. Ordet fick på 1800-talet ny aktualitet genom naturforskaren Thomas H. Huxley, som hävdade att kunskap om Gud är omöjlig på grund av människans begränsning.

Ptyalism, hypersalivation, sialorré, medicinsk term för dregling, dvs. större salivsekretion än normalt. Ptyalism förekommer vid t.ex. Parkinsons sjukdom samt normalt hos spädbarn vid tandsprickning. Barn med spastisk pares har ofta ptyalism.

Jodism, tillstånd som kan uppstå vid längre tids tillförsel av jodid, en numera ovanlig behandlingsform. Jodism kännetecknas av svullnad av och ökad sekretion från olika körtlar, bl.a. dem i luftrörens (jodhosta) och näsans slemhinnor (jodsnuva), tårkörtlarna (jodtårar) och hudens talgkörtlar (jodakne). Symtomen försvinner när jodidtillförseln upphör.

Syndikalism, utomparlamentarisk facklig åskådning som avvisar den centrala statsmakten och centralism i alla dess former och förordar lokalt fackligt inflytande och lokala avtal. Syndikalismen vänder sig mot politiskt och parlamentariskt arbete. Arbetarna bör genom direkta lokala aktioner mot företagen, t.ex. strejker, sabotage och bojkotter, överta makten och slutligen genom generalstrejk införa ett socialistiskt samhälle. Fackföreningarna skall i stället för statliga monopol överta produktionsmedlen.

Kulturprotestantism, ty. Kulturprotestantismus, sammanfattande benämning på riktningar som velat förena protestantismens idéer med upplysningens eller liberalismens. Som dess främste företrädare brukar anges Albrecht Ritschl. I Tyskland präglades rörelsen i hög grad av borgerlighetens bildningsideal, med inslag av nationalism, antikatolicism och ibland antisemitism. Under 1920- och 1930-talen trädde den tillbaka; somliga företrädare drogs till nazismen, andra lämnade rörelsen och anslöt sig till Bekännelsekyrkan.

Exotism, i västerländsk konstmusik benämning på ett stildrag vilket kan spåras tillbaka till renässansens användande av österländska dansformer och till 1700-talets smak för "kineserier" och turkisk musik. Under romantiken blev exotiska inslag vanliga t.ex. i ämnesvalet för många operor. Att använda den pentatoniska skalan var ett sätt att ge musiken en exotisk touche. Särskilt de orientaliska dragen har utnyttjats både i konstmusik och populärmusik under 1900-talet. Man kan som exempel också nämna hawaiimusiken, som blomstrade vid seklets mitt.

Culteranism, cultism, sp. culteranismo, cultismo, benämning på den litterära stil i 1600-talets Spanien vars centralgestalt är Góngora (efter honom kallas stilen även gongorism). Culteranismen kännetecknas av starkt latinpräglad vokabulär och syntax, rikt bruk av allitterationer, konstfulla ordupprepningar och ordlekar samt av dunkla anspelningar. Mot culteranismen hävdade Quevedo conceptismen, som odlade den utsökta metaforiken.

Fiktionalism, filosofisk riktning enligt vilken fiktioner spelar en viktig roll inte bara inom vardagstänkandet utan också inom vetenskapen. Det är frågan om begrepp och teser som visat sig vara ändamålsenliga för oss och som vi låter gälla, även om vi vet att de är oriktiga och t.o.m. motsägelsefulla. Fiktionalismens främste företrädare var den tyske filosofen Hans Vaihinger (1852–1933), som i sin bok "Die Philosophie des Als-Ob" (1911) framförde en radikal form av åsiktsriktningen.

Marinism (efter Giambattista Marino), den litterära riktning som utgick från Giambattista Marino och som kännetecknas av långsökt bildspråk, antiteser, sensualism och mondän prakt. Marinismen utövade stort inflytande på italiensk 1600-talslitteratur och kan spåras hos de franska poeterna Saint-Amant och Tristan L'Hermite. Medan Crashaw är den ende engelske marinisten, blev marinismen viktig i Tyskland med Hofmannswaldau och Lohenstein och i Sverige med Dahlstierna.

Transitivism är en form av jagstörning där gränsen mellan jaget och omvärlden upplevs som oskarp. Transitivism kan visa sig i att de egna tankarna inte längre känns privata utan som samtidigt tänkta av andra människor som i sin tur kan påverka egna tankar, känslor och handlingar. Transitivism har uppfattats som en grundläggande störning vid schizofreni.

Aktivism, militant politisk rörelse som verkar för aktivt ingripande i krig eller aktivt motstånd mot t.ex. en ockupationsmakt. Ur ett nordiskt perspektiv är begreppet historiskt mest förknippat med de aktivistiska rörelserna i Finland och Sverige före och under första världskriget.

Exorcism (senlat. exorcismus, av grek. exorkismos 'besvärjelse'), utdrivande eller besvärjelse av onda andar som anses ha orsakat sjukdom eller olycka. Exorcism förekommer i många av världens kulturer; dock är den sällsynt i Afrika, där andarna vanligen blidkas genom offer i stället för att jagas bort. Schamaner i Nord- och Centralasien och i Nord- och Sydamerika botar ofta sjukdomar genom exorcism. I de buddhistiska kulturerna i bl.a.

Legalism, kinesisk tankeriktning som uppstod under Zhoudynastin (ca 1040–256 f.Kr.). Till legalisterna räknas ibland olika tidiga politiska reformatorer, men om dessa har vi mycket begränsade kunskaper. Först med Shang Yang (d. 338 f.Kr.) och Han Fei Zi (d. 233 f.Kr.) och de verk som tillskrivs dem kan vi tala om legalism i egentlig bemärkelse. Till skillnad från konfucianerna ansåg legalisterna att moralisk fostran och den klassiska litteraturen var skadlig och att lagarna skulle utgöra grunden för det goda samhället.

Libertinism, en diffus beteckning som i 1600-talets Frankrike åsattes olika moraliska och intellektuella förhållningssätt, ofta i nedsvärtande syfte. Gemensamt för dessa förhållningssätt var att de innebar en strävan att bli oberoende av samhällets, moralens, religionens och tänkandets konventioner. Som "libertiner" utpekades i första hand adelsmän som utmanade kyrkans moral genom utsvävande leverne och cynisk jargong. I denna mening av mondän lössläppthet, särskilt på sexualmoralens område, levde libertinismen kvar till franska revolutionen.

Fundamentalism, en kristen (protestantisk) rörelse som betonar Bibelns ofelbarhet i alla slags frågor, inte bara de religiösa. Den uppstod i strängt kalvinistiska kretsar i USA på 1890-talet som en skarp protest mot den historisk-kritiska bibelforskningen och den moderna naturvetenskapen. Fundamentalisterna betraktar Bibeln som verbalinspirerad. De slår särskilt vakt om skapelsen på sex dagar (utvecklingsläran förkastas), jungfrufödelsen, det ställföreträdande försoningsoffret, den kroppsliga uppståndelsen och Kristi återkomst, allt tolkat mycket bokstavligt och rationalistiskt.

Bruitism, musikriktning utvecklad som en underavdelning till futurismen. Manifestförfattaren och "tonsättaren" Luigi Russolo skapade i början av 1900-talet en rad bullerkompositioner med bil- och flygplansmotorer som centrala element. Efter en första sensationsfas tappade t.o.m. Russolo intresset, men bruitismen har levt kvar som en viktig komponent i den uppblomstrande slagverksmusiken under efterkrigstiden. Även den elektroakustiska musiken kan söka en av sina rötter i bruitismen.

Esoterism (jfr esoterisk), hemlig lära eller inre insikt, tillgänglig enbart för de invigda, esoterikerna – till skillnad från exoterikerna, så enligt klassisk, grekisk filosofi. Substantivet esoterism lanserades först vid 1800-talets mitt av ockultisten Eliphas Levi (1810–75) och inrymmer då alkemi, astrologi, teosofi och teurgi. Den vaga termen motsvarar äldre beteckningar som gnosticism och hermetism.

Individualism, uppfattning som ser individens frihet och oberoende som ett högsta värde. Oftast förenas individualismen med åsikten att samhället som sådant endast kan förstås och förklaras som en sammanslutning av individer, vilkas handlingar och avsikter ytterst avgör samhällsutvecklingen. I denna mening synes Tocqueville vara den förste som (vid 1800-talets mitt) använde ordet. Individualism som tankeriktning kan dock sägas vara fullt utvecklad redan i 1600-talets England i och med Locke. Under 1700-talet vidareutvecklades den av bl.a. Adam Smith och Jeremy Bentham.

Klerikalism är i vissa betydelser motsatsen till sekularism. Betyder att religiösa institutioner eller makthavare ges kontroll över den ordinarie offentliga makten. Begreppet innefattar dock ej situationer när präster eller dylikt i hög grad väljs till offentliga uppdrag, om detta sker genom ordinarie demokratiska metoder, utan endast när detta är institutionaliserat i någon utsträckning.

Används i bland som ett pejorativt uttryck om samhällen där de religiösa institutionerna anses ha mycket makt över samhällslivet och medborgarna.

Bussturism, sällskapsresor i gemensamt hyrd eller chartrad buss. Bussturismen fick ett första uppsving efter 1945 sedan vägar och bussar förbättrats. Under 1950-talet spelade bussturismen en viktig roll i det svenska utlandsresandet men fick successivt en allt hårdare konkurrens från bilismen charterflyget. Pionjärföretag blev bl.a. Europa Touring och Linjebuss, som också hade ett långlinjenät i Europa. Senare kom GDG-Continentbuss att spela en viktig roll för både utländsk linjetrafik och turistresor.