Om ismer

Akine'tisk mutism, ett kroniskt tillstånd som brukar bero på en blödning i hjärnstammen. Patienten förefaller vaken men talar inte och kan inte röra sig, därför att hjärnans utgående bansystem för tal och muskelrörelser är avbrutna. Sinnesintrycken når hjärnan och det föreligger medveten psykisk aktivitet, att döma av EEG. Patienterna kräver omfattande kontinuerlig vård. Liknande övergående tillstånd kan uppstå vid ökat tryck inuti skallen. Akinetisk mutism skall inte förväxlas med hjärndöd.

Grundtvigianism, folkrörelse i Danmark från 1800-talets mitt, inspirerad av N.F.S. Grundtvigs författarskap och verksamhet. Rörelsens kärna är en förståelse av kristendomen som en omvårdnad av människolivet, vilket betraktas som en gudomlig skapelse. Den grundtvigianska livssynen tar sig dels uttryck i ett kristet församlingsliv, koncentrerat kring dop och nattvard, dels i olika verksamheter för genomlysning och utveckling av livet utanför den kristna församlingsgemenskapen.

Sydbuddhism, en (historiskt oegentlig) geografiskt betingad benämning på hinayana, framför allt theravada, i kontrast till nordbuddhismen (mahayana).

Viktorianism avser förhärskande tidsanda inom de högre samhällsklasserna i Storbritannien under drottning Victorias regering (1837–1901). Viktorianismen var en säregen blandning av moralism, kristlighet, känslosamhet och lycklig omedvetenhet, med konventionalism, prydhet och dubbelmoral som av eftervärlden hårt kritiserade skuggsidor.

Divisionism, pointillism, målningssätt som utvecklades inom neoimpressionismen främst av George Seurat. Divisionismen hade som utgångspunkt impressionismens (Monets) sätt att lägga färgen på duken i korta, åtskilda "komma"-streck utan att låta den blandas på duken. Den innebar en systematisering, där ofta rena grundfärger i stark kontrast lades i punkter invid varandra, så att de vid betraktande på avstånd tycktes smälta samman till blandningar, men ändå bibehöll sin klang och kunde få en vibrerande verkan.

Panhypopituitarism (nylat. panhypopituitarismus, av pan- och hypopituitarism), detsamma som hypofysinsufficiens.

Dikroism, form av optisk anisotropi i fasta, genomskinliga kroppar vilken innebär att linjärt polariserat ljus absorberas i olika hög grad, beroende på polarisationsplanets orientering i förhållande till materialets symmetriaxlar. En lagom tjock skiva av ett material med stor dikroism kan därför utnyttjas för att polarisera ljus. I polaroidmaterial åstadkoms dikroism genom att materialet befinner sig i ett enaxligt spänningstillstånd.

Syllogism avser logisk slutledning, vanligen bestående av två premisser och en slutsats. Termen används i synnerhet om en särskild av Aristoteles studerad typ av slutledningar som innehåller exakt tre s.k. termer. Exempel: Alla dygder är berömvärda (översats), allt tålamod är en dygd (undersats), alltså är allt tålamod berömvärt (slutsats). I denna syllogism är alla satser av universell form. Andra möjliga satsformer är de partikulära, t.ex. "några dygder är berömvärda", de negerat universella och de negerat partikulära.

Adoptianism, föreställningen att människan Jesus är ett slags "adoptivson" till Gud. En tidig variant möter man redan på 190-talet (Theodotos av Bysans; avsikten var att slå vakt om Guds enhet). I första hand förknippas adoptianismen dock med biskopen Elipandus av Toledo vid 700-talets slut (avsikten var nu att betona Jesu sanna mänsklighet). Detta ledde till adoptianska striden, som slutade med att adoptianismen förkastades av påven och en rad frankiska provinssynoder.

Nyexpressionism, det figurativt berättande och känsloladdade måleri som skapades i Sverige strax efter andra världskriget och hade sina rötter i svensk och nordisk expressionism från 1930-talet. Nyexpressionismen stod i opposition mot den samtida konkretismen. Dess främste företrädare var Torsten Renqvist, som fick sitt genombrott som målare och grafiker 1950.

Nyexpressionism kan även avse en tysk konstriktning, se neoexpressionism.

Värderelativism är en teori som hävdar att värdeomdömen endast har lokal eller begränsad giltighet, t.ex. så att de kan vara giltiga för vissa personer (eller kulturer) men inte för andra.

Sionism, zionism, politisk strävan att åstadkomma judarnas återvändande till Eretz Yisrael, Landet Israel. Sion, ett bergfäste i Jerusalem, fick under judarnas förskingring från 70 e.Kr. symbolisera judarnas längtan tillbaka. Under intryck av den moderna europeiska nationalismens framväxt under 1800-talet började också en judisk nationalism, med en egen judisk stat som mål, att utvecklas i Europa. En avgörande skrift blev Theodor Herzls Der Judenstaat (1896), där författaren ansåg att den ökande antisemitismen inte kunde övervinnas och att den s.k.

Retrogardismen är en konst- och litteraturinriktning som i Skandinavien inspirerats av de skånska poeterna Clemens Altgård och Håkan Sandell.

Begreppet retrogardism användes ursprungligen av det slovenska konstnärskollektivet Neue Slowenische Kunst (NSK), en rörelse som har vissa gemensamma drag med den skandinaviska linjen.

Bygelmekanism, bygelspännare, mekanism på gevär, vilken öppnas och stängs med hjälp av en hävarm på vapnets undersida. Hävarmen fungerar också som varbygel och skydd för avtryckaren. Mekanismen är vanlig på Winchester-gevär.

Culteranism, cultism, sp. culteranismo, cultismo, benämning på den litterära stil i 1600-talets Spanien vars centralgestalt är Góngora (efter honom kallas stilen även gongorism). Culteranismen kännetecknas av starkt latinpräglad vokabulär och syntax, rikt bruk av allitterationer, konstfulla ordupprepningar och ordlekar samt av dunkla anspelningar. Mot culteranismen hävdade Quevedo conceptismen, som odlade den utsökta metaforiken.

Externalism (av lat. externus 'yttre'), betraktelsesätt inom vetenskapshistorien enligt vilket yttre samhälleliga faktorer har styrt eller påverkat vetenskapens utveckling (t.ex. marxistisk historiesyn). Motsatsen är internalism, vilket innebär att vetenskapens teorier och inre historia bestämt utvecklingen. Från 1930-talet fram till 1970-talet fördes mellan externalister och internalister en ofta hetsig diskussion.

Utilism (för etymologi se utilitarism), numera mindre vanlig synonym till utilitarism.

Utilism kan även handla om den sammanfattande benämning på de idéer som i Sverige förknippas med det så kallade Utilistiska samfundet, en organisation för fritänkare och radikaler som bildades 1888 och i vilken Viktor Lennstrand spelade en ledande roll.

Elektromagnetism, läran om sambandet mellan elektricitet och magnetism, en gren av fysiken som grundlades av Ørsted, Ampère, Faraday och Maxwell. Elektricitet och magnetism, som tidigare betraktats som separata företeelser, beskrivs i elektromagnetismen som yttringar av samma fenomen. Detta blir särskilt tydligt i den speciella relativitetsteorin, som historiskt har sina rötter i elektromagnetismen. Enligt relativitetsteorin är uppdelningen i elektriska och magnetiska fält en effekt av observatörens rörelsetillstånd.

Turism är en sammanfattande benämning på resande (med en viss varaktighet och längd; turisten skall vara ute ur sin hemmiljö) i nöjes- eller avkopplingssyfte samt organisationen kring detta; även benämning på det ämne inom vilket man studerar hithörande aktiviteter och problem. Turismen måste tillhandahålla bl.a. transporter, logi, kost, shopping och fritidssysselsättningar; den kräver organisation och marknadsföring. Den internationella turismen svarar för en stor del av världshandeln. Antalet gränspassager i världen uppgick till 70 miljoner 1960, 285 miljoner 1980 och 592 miljoner 1996.

Elitism är en tro på eller ett förhållningssätt till en elit. Denna elit anses av förespråkare ha bättre åsikter som bör tas mer allvarligt, eller anses vara de enda som passar som ledare. I ett samhälle som styrs genom elitism erhåller denna grupp människor en särskild position eller särskilda privilegier i gruppen, i motsats till majoriteten av folket som inte har förmågor eller förutsättningar av att leva upp till kraven. Medlemmar av en ärvd elit kallas aristokrater.

Muskelreumatism, i allmänt språkbruk benämning på generella muskelsmärtor vilka bl.a. kan bero på polymyalgi.

Agnosticism, åsikten att vi inte vet om Gud finns eller ej; eller, mera allmänt, skepsis inför möjligheten att få svar på "de eviga frågorna". Agnosticismen har ofta varit ett element i den filosofiska skepticismen; i Grekland förklarade t.ex. sofisten Protagoras (ca 480–410 f.Kr.) att han om gudarna varken kunde säga att de existerar eller att de inte existerar. Ordet fick på 1800-talet ny aktualitet genom naturforskaren Thomas H. Huxley, som hävdade att kunskap om Gud är omöjlig på grund av människans begränsning.

Marinism (efter Giambattista Marino), den litterära riktning som utgick från Giambattista Marino och som kännetecknas av långsökt bildspråk, antiteser, sensualism och mondän prakt. Marinismen utövade stort inflytande på italiensk 1600-talslitteratur och kan spåras hos de franska poeterna Saint-Amant och Tristan L'Hermite. Medan Crashaw är den ende engelske marinisten, blev marinismen viktig i Tyskland med Hofmannswaldau och Lohenstein och i Sverige med Dahlstierna.

Lettrism, fransk konstnärlig avantgarderiktning som räknas från 1947, då Isidore Isou (f. 1925) utgav manifestet "Introduction à une nouvelle poésie et à une nouvelle musique" ('Inledning till en ny poesi och en ny musik'). Upphovsmannen framhöll att människan bevisar sin gudomlighet genom skapande och såg som fundamentet i skapandet bokstaven (fr. lettre).

Kulturprotestantism, ty. Kulturprotestantismus, sammanfattande benämning på riktningar som velat förena protestantismens idéer med upplysningens eller liberalismens. Som dess främste företrädare brukar anges Albrecht Ritschl. I Tyskland präglades rörelsen i hög grad av borgerlighetens bildningsideal, med inslag av nationalism, antikatolicism och ibland antisemitism. Under 1920- och 1930-talen trädde den tillbaka; somliga företrädare drogs till nazismen, andra lämnade rörelsen och anslöt sig till Bekännelsekyrkan.