Ordet ismer skall ses som ett samlingsnamn för Ism, ett suffix som vanligtvis indikerar en lära, idériktning eller trosinrikting. Undantag till detta finns förstås och mängden ismer är många. På sidan ismer.se försöker vi samla så många som möjligt av dem.
Här listar vi de 25 mest lästa ismerna, om du söker någon annan kan du besöka vår sida Ismer A till Ö.
Babism, den religion som 1844 stiftades av Mirza Ali Muhammad, bekant som Bab ('Porten'). I sina talrika skrifter håller han fast vid tanken på Muhammed som Guds profet men upphäver delar av den islamiska ritual- och familjerätten. Han vidareutvecklar den shiitiska eskatologin och uppfattar sig själv som en förebådare av den snart kommande världsfrälsaren.
Eutychianismen är en kristologisk lära uppkallad efter Eutyches (cirka 378–454), som var arkimandrit i ett kloster i Konstantinopel.
Eutyches hävdade att Kristus efter människoblivandet blott utgjorde en natur, och att hans mänsklighet inte var av samma väsen som vår. Detta uppfattades som monofysitism av motståndarna, och Eutyches exkommunicerades. Vid konciliet i Chalcedon 451 avvisades eutychianismen slutgiltigt.
Federalism, idén att en stat bör organiseras som ett förbund av delstater, en förbundsstat. Grundläggande är tanken att den politiska makten bör delas mellan delstaterna och den federala nivån. En noggrann reglering av denna maktdelning ses som en garanti mot maktmissbruk. Gemensamma uppgifter skall skötas på den federala nivån, medan delstaterna var för sig sköter sina resp. angelägenheter. Den federala formen är en kompromiss när en sammanslagning till en enhetsstat inte är politiskt möjlig. Federalismens idé har kommit till uttryck vid bildandet av USA och andra förbundsstater.
Grundmetabolism, detsamma som basalmetabolism.
Nyfascism, även neofascism, samlingsbenämning på högerextremistiska rörelser och partier som i fråga om program, symboler och aktionsformer anknyter till fascismen och nazismen. Utmärkande drag är invandrarfientlighet och förnekande eller bortförklaring av nazistiska grymheter ("Auschwitz-lögnen"). Bland sådana grupperingar kan nämnas MSI i Italien, republikanerna i Tyskland, Front National i Frankrike, Nordiska rikspartiet i Sverige.
Patriarkalism är en åskådning som avser en patriark eller ett patriarkat.
Sabbatianism är en judisk messiansk rörelse uppkallad efter grundaren Shabbetai Tzevi (1626–76) från Smyrna (nuv. Izmir i Turkiet). Efter studier i kabbala hade Shabbetai en kallelseupplevelse och lät utropa sig till Messias. Han omgav sig med tolv män, som representerade Israels tolv stammar. Efter utvisning från Smyrna, Saloniki och Jerusalem utropade han året 1666 som det messianska året och begav sig till Konstantinopel (nuv. Istanbul) för att avsätta sultanen. Ställd inför alternativen att övergå till islam eller bli avrättad valde han det förra.
Patriotism, fosterlandskärlek, är ett uttryck för lojalitet och kärlek till det egna landet eller staten alternativt en specifik region inom en stat. Patriotism har historiskt syftat på ett förhållningsätt i det enskilda livet, medan nationalism syftat på politiska rörelser. I praktiken har dock någon sådan skillnad aldrig upprätthållits.
Rabulism kommer från ordet rabulist som är en skrikig talare, advokat eller uppviglare mot regeringen. Alternativt en radikal och skrävlande politiker. Idag används inte ordet rabulims eller rabulist särskilt ofta, men under tidigt 1800-tal var ordet vanligt i Sverige.
Kubofuturism, riktning inom rysk modernistisk bildkonst åren före första världskriget. Kubofuturismen sammansmälte element från kubism och futurism men hade sina rötter i rysk folkkonst. Dess främste företrädare var Malevitj.
Sabellianism, kristologisk lära, uppkallad efter teologen Sabellius, som undervisade i Rom under 200-talets första hälft.
Sabellius lärde att Fadern, Sonen och Anden utgör en enhet. De tre är blott olika uppenbarelsesätt, latin modi, en uppfattning som sabellianerna delade med modalismen. I motsats till dynamismen hävdade Sabellius starkt Sonens väsensenhet med Fadern.
Sabellianismen avvisades som heretisk av den Katolska kyrkan, vid ett kyrkomöte år 261.
Millennarism (fr. millénarisme, en bildning till lat. mille 'tusen'), tron på tusenårsriket.
Finlandism, språkdrag i finlandssvenskan som avviker från rikssvenskan.
Gigantism, gigantosomi, medicinsk term för jätteväxt.
Negativism (bildning till negativ), benägenhet att ej uppfylla omgivningens förväntningar eller önskningar. Negativism kallas passiv när man underlåter att göra eller säga det som förväntas, aktiv när man gör tvärtom. Negativism uppträder normalt hos barn i vissa utvecklingsskeden och förekommer i uttalad form hos vuxna vid vissa former av schizofreni.
Pluralism, mångfald, särskilt kulturell eller åsiktsmässig (t.ex. pluralistiskt samhälle). Inom metafysiken betecknar pluralism läran att den sanna verkligheten ytterst består av en mångfald olika och självständiga principer vilka inte kan reduceras till en kategori (enligt monismen) eller två (enligt dualismen).
Pentekostalism, samlingsbenämning på pingströrelser som kan förknippas med en väckelse i Los Angeles 1906. Gemensamt för dem är betonandet av andedop (andeuppfyllelse) och återupplivandet av Andens nådegåvor (1 Kor. 12 och 14). Neopentekostalism är benämning på den karismatiska väckelsen på 1960- och 70-talen.
Urmonoteism är em religionshistorisk teori som hävdar att monoteismen var den ursprungliga formen av gudstro.
Antirationalism är den filosofiska motsattsen till rationalism.
Homeomorfism, homeomorfi, i matematiken en avbildning som bevarar alla topologiska egenskaper. Det innebär att o: XeY är en homeomorfism om o är bijektiv och både o och dess invers o"1: YeX är kontinuerliga.
Asianism, stilriktning inom grekisk konstprosa under hellenistisk tid, särskilt praktiserad vid retorskolor i Mindre Asien. Asianismen påverkade också latinsk talekonst. Dess svulstighet och förkonstling bekämpades av atticismen.
Pessimism (en bildning till pessimus), i filosofin en uppfattning som bestrider att världen är inrättad på ett sätt som överensstämmer med mänskliga önskningar och värderingar eller som står i samklang med ett gott eller förnuftigt ändamål. Ibland inkluderas åsikten att världens existens är ett större ont än dess icke-existens skulle vara. Moderna företrädare för en filosofisk pessimism har varit Schopenhauer och Eduard von Hartmann, men redan hos antikens greker kan man finna formuleringar av en pessimistisk eller tragisk livsuppfattning.
Socinianism, en radikal kristendomstolkning under 1500- och 1600-talen, företrädd främst av italienarna Lelio Sozzini (1525–62) och hans brorson Fausto Sozzini, latiniserat Faustus Socinus (1539–1604). Man avvisade en rad traditionella läropunkter som Treenigheten och Kristi preexistens och företrädde en pelagiansk människosyn med tonvikt på religionens moraliska nytta. Därmed förebådades drag i upplysningstidens teologi. I Polen ledde socinianismen till bildandet av ett särskilt kyrkosamfund, som dock förbjöds 1658.
