Ordet ismer skall ses som ett samlingsnamn för Ism, ett suffix som vanligtvis indikerar en lära, idériktning eller trosinrikting. Undantag till detta finns förstås och mängden ismer är många. På sidan ismer.se försöker vi samla så många som möjligt av dem.
Här listar vi de 25 mest lästa ismerna, om du söker någon annan kan du besöka vår sida Ismer A till Ö.
Apollinarism, kristologisk lära, formulerad av biskopen Apollinarios av Laodikeia i slutet av 300-talet. Enligt honom blev Gud människa i Kristus på ett sådant sätt att den gudomlige Logos intog själens plats. Kristus hade alltså ingen mänsklig själ (och hans kropp ansågs ha kommit ner från himlen). Läran spelade en viss roll under 400-talets kristologiska stridigheter.
Negativism (bildning till negativ), benägenhet att ej uppfylla omgivningens förväntningar eller önskningar. Negativism kallas passiv när man underlåter att göra eller säga det som förväntas, aktiv när man gör tvärtom. Negativism uppträder normalt hos barn i vissa utvecklingsskeden och förekommer i uttalad form hos vuxna vid vissa former av schizofreni.
Homeomorfism, homeomorfi, i matematiken en avbildning som bevarar alla topologiska egenskaper. Det innebär att o: XeY är en homeomorfism om o är bijektiv och både o och dess invers o"1: YeX är kontinuerliga.
Urmonoteism är em religionshistorisk teori som hävdar att monoteismen var den ursprungliga formen av gudstro.
Caesarism, absolutism eller envälde av det slag som omkring 50 f.Kr. infördes i Rom av Julius Caesar, i princip grundat på folkets förtroende, men präglat av både tvångsmakt och personkult. Termen används ibland också för att beteckna imperialism.
Hemiballism, ofrivilliga, slängande rörelser i en kroppshalva hos en patient med skada eller sjukdom i hjärnans centralt belägna nervkärnor (främst nucleus subthalamicus). Rörelserna är mera uttalade i armen än i benet, och de upphör under sömn. Hos den vakna patienten kan de vara så våldsamma att sänggrindar och gavlar måste madrasseras. Den vanligaste orsaken till hemiballism är en mindre infarkt som drabbat ena sidans nucleus subthalamicus. Symtomet kan då vara övergående.
Homomorfism, homomorfi, i matematiken en inte nödvändigtvis inverterbar avbildning som bevarar en viss struktur. Definitionen beror således på vilken struktur som studeras. I gruppteorin är o: GeH en homomorfism om o(xy)=o(x) o(y), dvs. produkten av x och y i gruppen G överförs i produkten, utförd i H, av deras bilder o(x) och o(y). I ringteorin är o: AeB en homomorfism om både addition och multiplikation respekteras, dvs. om både o(x+y)=o(x)+o(y) och o(xy)=o(x)o(y) för alla element x, y, i ringen A. (Man tillåter att alla element avbildas på noll.)
Spontanism, en skenbart oorganiserad abstrakt stil, som från omkring 1950 började göra sig gällande inom framför allt måleri och teckning: formerna utvecklas utan närmare föregående planering och medveten kontroll vid tillkomsten. I själva färgmaterien eller penndragen åstadkoms spontanism genom någon slumpprocess, t.ex.
Asianism, stilriktning inom grekisk konstprosa under hellenistisk tid, särskilt praktiserad vid retorskolor i Mindre Asien. Asianismen påverkade också latinsk talekonst. Dess svulstighet och förkonstling bekämpades av atticismen.
Dysbarism, kroppsskador till följd av människans oförmåga att anpassa sig till förändringar av det omgivande trycket.
Eutychianismen är en kristologisk lära uppkallad efter Eutyches (cirka 378–454), som var arkimandrit i ett kloster i Konstantinopel.
Eutyches hävdade att Kristus efter människoblivandet blott utgjorde en natur, och att hans mänsklighet inte var av samma väsen som vår. Detta uppfattades som monofysitism av motståndarna, och Eutyches exkommunicerades. Vid konciliet i Chalcedon 451 avvisades eutychianismen slutgiltigt.
Kardecism (efter Allan Kardec, pseudonym för Denizard Léon Hippolyte Rivail, 1804–69), spiritistisk riktning av franskt ursprung. Den erbjuder en genom medier förmedlad världsåskådning, där reinkarnationen intar en viktig plats. Kardecismen har i dag flera miljoner anhängare i Brasilien.
Amerikanism är ett begrepp som omfattar välvilja gentemot USA som stat, dess regering, politik (oftast utrikespolitik och försvarspolitik), kultur, inflytande, historia eller invånare.
Puritanism, betydelsefull gren av 1500- och 1600-talens engelska kyrkoliv. De av kalvinismen präglade puritanerna ville rena (därav namnet) den anglikanska kyrkan från dess, som de menade, obibliska inslag: mässkläder, fast liturgi, episkopal kyrkoordning m.m. Puritanismen lade stor vikt vid omvändelse och en strängt moralisk livsföring såsom flit, söndagshelgd och avhållsamhet från världsliga nöjen. John Bunyans "Kristens resa" uttrycker denna livshållning. Puritanismen förgrenade sig i bl.a.
Socinianism, en radikal kristendomstolkning under 1500- och 1600-talen, företrädd främst av italienarna Lelio Sozzini (1525–62) och hans brorson Fausto Sozzini, latiniserat Faustus Socinus (1539–1604). Man avvisade en rad traditionella läropunkter som Treenigheten och Kristi preexistens och företrädde en pelagiansk människosyn med tonvikt på religionens moraliska nytta. Därmed förebådades drag i upplysningstidens teologi. I Polen ledde socinianismen till bildandet av ett särskilt kyrkosamfund, som dock förbjöds 1658.
Directionalism, benämning på den i början av 1800-talet vanliga uppfattningen att jordens utveckling skett i en viss riktning, från ett kaotiskt tillstånd till mer ordnade förhållanden, t.ex. att jordklotet hade svalnat (avsvalningsteorin), att jordens levande varelser förändrats med miljön, men också att jordens utveckling avbrutits av plötsliga och dramatiska händelser. I opposition mot denna uppfattning utvecklade Charles Lyell på 1830-talet uniformismen.
Konciliarism (av koncilium), senmedeltida uppfattning att konciliet har en högre auktoritet än påven. Som utgångspunkt anges Marsilius av Paduas skrift "Defensor pacis" ('Trons försvarare', 1324) med dess tanke att ett allmänt koncilium av klerker och lekmän skulle utgöra kyrkans högsta instans i trosfrågor. Konciliarismen gynnades av påvedömets nedgång under Avignonperioden (1309–76) liksom av efterföljande schism och kom särskilt till uttryck vid kyrkomötena i Pisa 1409, i Konstanz 1414–18 och Basel 1431–37.
Sabbatianism är en judisk messiansk rörelse uppkallad efter grundaren Shabbetai Tzevi (1626–76) från Smyrna (nuv. Izmir i Turkiet). Efter studier i kabbala hade Shabbetai en kallelseupplevelse och lät utropa sig till Messias. Han omgav sig med tolv män, som representerade Israels tolv stammar. Efter utvisning från Smyrna, Saloniki och Jerusalem utropade han året 1666 som det messianska året och begav sig till Konstantinopel (nuv. Istanbul) för att avsätta sultanen. Ställd inför alternativen att övergå till islam eller bli avrättad valde han det förra.
Rabulism kommer från ordet rabulist som är en skrikig talare, advokat eller uppviglare mot regeringen. Alternativt en radikal och skrävlande politiker. Idag används inte ordet rabulims eller rabulist särskilt ofta, men under tidigt 1800-tal var ordet vanligt i Sverige.
Sociologism, inom samhällsvetenskapen den metodologiska åsikten att sociala faktorer endast kan förklaras med andra sociala faktorer, och att således psykologiska, biologiska eller andra fenomen inte äger någon förklaringskraft för samhälleliga fenomen. Ståndpunkten förknippas framför allt med Émile Durkheim.
Diamagnetism hos ett ämne medför att det stöts bort från en magnet. Detta orsakas av att ett magnetfält inducerar atomära strömmar i ämnet, vilket ger en magnetisering som är riktad mot detta inducerande fält. Därmed blir den magnetiska susceptibiliteten negativ. Diamagnetism finns hos samtliga ämnen, men om ämnets atomer har spontana magnetiska dipolmoment kommer dessa att dominera. Sådana paramagnetiska ämnen har positiv susceptibilitet.
Finitism, åskådning inom matematikens filosofi enligt vilken ändliga objekt och ändliga operationer har en ontologisk eller epistemologisk särställning. Ett känt uttryck härför är Leopold Kroneckers yttrande: "Endast de naturliga talen (0, 1, 2, ...) skapades av vår käre Gud, allt annat [i matematiken] är människopåfund." Termen finitism är framför allt förbunden med David Hilberts program, vars mål är att rättfärdiga den klassiska matematiken genom att med finita medel visa dess motsägelsefrihet.
Latitudinarism, odogmatisk och ibland rationalistisk riktning inom Church of England från 1600-talets mitt, en föregångare till 1800-talets Broad Church. Dess främste företrädare var John Tillotson (1630–94), ärkebiskop av Canterbury.
Kreationism (av lat. crea'tio, av cre'o 'skapa', 'frambringa'), föreställningen att världen skapades i enlighet med berättelsen i Första Mosebok, dvs. på sex dagar vid en bestämd historisk tidpunkt, oftast beräknad till ca 4 000 år f.Kr. Termen används främst om moderna idérörelser som omfattar kreationismen i opposition mot Darwin och den moderna evolutionismen. Det är främst s.k.
