religion

Montanism

Montanism (efter Montanus), kristen väckelserörelse i slutet av andra århundradet. Den uppstod i Frygien och leddes av profeten Montanus och de båda profetissorna Prisca och Maximilla. Montanismen hade likheter med nutidens karismatiska rörelser (tungomålstal, profetia och helbrägdagörelse, stränga moraliska och asketiska föreskrifter). Man förkunnade att Kristi återkomst var nära förestående och att alla troende skulle samlas till Pepuza i Frygien. Rörelsen spred sig till Afrika, där Tertullianus anslöt sig till den.

Mazdakism

Mazdakism [mas-], religiös rörelse och sociallära grundad av Mazdak i Iran under Kavads regeringstid (488–496 och 499–531). Rörelsen utgav sig för att vara en nytolkning av zoroastrismen, men i de zoroastriska källorna framstår Mazdak som ärkeheretiker. De gnostiska elementen i mazdakismen är synbarligen ett manikeiskt arv, främst läran om världen som en blandning av ljus och mörker. Jämlikhet, solidaritet och pacifism förespråkas. Eftersom det onda har sin rot i privat ägande skall egendom vara gemensam.

Martinism

Martinism, fransk ockult riktning, uppkallad efter sina grundare Martinèz de Pasqually (1727–74) och Louis-Claude de Saint-Martin (1743–1803). Martinismens läror om naturens besjälning och om själens flykt till en högre värld anses ha påverkat svensk romantik, särskilt Stagnelius.

Makarism

Makarism, utrop att rika, visa eller etiskt framstående personer är "lyckliga". Myster i Eleusis förklarades "saliga", och i hellenistisk tid gäller makarism oftast det hinsides. Så är fallet med de åtta saligprisningarna i Matteusevangeliet (kap. 5).

Lamaism

Lamaism, en variant av buddhismen, även kallad tibetansk buddhism, och en gren av den fromhetsriktning som kallas vajrayana. Lamaismen säger sig vara den fullständiga formen av buddhism, som i sig innefattar theravadas klosterorganisation och klosterdisciplin, mahayanas filosofi och psykologi samt vajrayanas meditationsmetoder.

Kvietism

Kvietism (av lat. quie'tus 'lugn', 'stilla', av qui_es 'vila', 'ro'), radikal riktning inom romersk-katolsk mystik på 1600-talet, framför allt representerad av den spanske prästen Miguel de Molinos (1628–96) med hans vitt lästa bok "Guida spirituale" (1675; "Andlig vägvisare"). Den själ som vandrar den svåra inre vägen och som passerar den "mörka nattens" bittra sorg och som drabbas av andlig torka, leda vid gudomliga ting, en känsla av övergivenhet och frestelser av olika slag kan efter hård kamp nå fram till inre samling och kontemplation.

Kreatianism

Kreatianism (ytterst till lat. cre'o 'skapa', 'frambringa'), den dominerande kristna uppfattningen att varje människas själ är omedelbart skapad av Gud. Motstridiga åskådningar är att själen liksom kroppen kommer från föräldrarna (traducianism) eller att den har preexistens i en annan värld.

Sidor