Om ismer

Plutonism inom geologi

Alla processer som hänger samman med en magma i den mån de utspelas inuti jordskorpan.

Ungsocialism är en oppositionsriktning inom den svenska socialdemokratin präglad av anarkistiska idéer, antiparlamentarism, försvarsnihilism och utilism men också med en stark ådra av folkbildningsiver. Ungsocialisterna hade 1897–1908 en bas i Svenska socialistiska ungdomsförbundet under ledning av Hinke Bergegren. Ur detta förbund skedde en utbrytning av mer partitrogna medlemmar i Malmö, som 1903 bildade Socialdemokratiska ungdomsförbundet.

Cynism, termen har flera olika likartade betydelser. Den mest populära betydelsen avser en närmast känslokall livsåskådning (kanske även illusionslös och att tro det värsta om människan).

Det kan även syfta på att bara se människan och/eller samhället som det är, utan att påverkas av vedertagna regler och normer. Den senare betydelsen härstammar från termens ursprung, den kyniska skolan i antikens Grekland vilken inte förespråkade känslokyla utan oberoende och självbehärskning. Den mest kända cynikern var Diogenes från Sinope.

Kriticism (av kritik), filosofisk uppfattning som utgår från Immanuel Kants mogna s.k. kritiska filosofi.

Automorfism, avbildning av ett matematiskt system på sig självt vilken bevarar den givna strukturen och är sådan att två olika element alltid avbildas på olika element. Ett exempel är gruppautomorfismer.

Mjukdelsreumatism, vardaglig benämning på fibromyalgi och fibromyalgiliknande smärttillstånd.

Gammalliberalism, benämning på den tidigaste liberalismen, från det sena 1700-talet och det tidiga 1800-talet. Denna utmärktes av ett ekonomiskt betraktelsesätt, utan socialt medansvar, där alla statliga regleringar sågs som belastningar för samhällets utveckling.

Kammekanism, anordning för olikformig rörelseöverföring mellan två maskindelar. Rörelsen styrs vanligen av en kam på en kamaxel, mot vilken en följare som upptar den styrda, periodiska rörelsen glider. Följarens lagring bestämmer den styrda rörelsens karaktär som kan vara fram- och återgående eller vippande. Kontakten mellan kam och följare säkerställs antingen med förspända fjädrar eller geometriskt genom spår- eller konjugatkammar.

Moralism är en filosofisk strömning som betonar att mänskligt handlande bör vara i samklang med moraliska principer.

Mondism, benämning på den strävan till samförstånd mellan arbetare och arbetsgivare som brittiska företagare under ledning av Alfred Mond gav uttryck åt efter generalstrejken 1926. De s.k. Mond–Turner-diskussionerna om arbetskommittéer och vinstdelning uppmärksammades i hela Europa, och i Sverige utgjorde mondismen en del av bakgrunden till den av regeringen 1928 anordnade arbetsfredskonferensen.

Neofreudianism, åsiktsriktning som karakteriseras av avståndstagande från vissa delar i Freuds teori, t.ex. libidoteorin och dödsdriften. Den betonar de interpersonella relationerna på bekostnad av omedvetna önskningar och menar att den klassiska psykoanalytiska teorin underskattade betydelsen av kulturella och sociala faktorer. Neofreudianer, eller neopsykoanalytiker, har även en annan uppfattning om den psykoanalytiska tekniken. Bland representanterna för neofreudianismen kan nämnas Erich Fromm och Karen Horney.

Hylemorfism, lära hos Aristoteles och hans efterföljare som innebär att allt varande i världen kan beskrivas som en samverkan mellan materia (hyle) och form (morphé).

Japanism, samlande term för den stilistiska och tekniska påverkan som japansk konst, arkitektur och konsthantverk haft på västerländsk konst sedan 1858. Bland konstnärer som bidragit till japanismen kan nämnas Degas, Toulouse-Lautrec, van Gogh, Gauguin, Monet, Beardsley, Klimt, Mies van der Rohe, Le Corbusier, Tiffany och Gallé.

Nypositivism, annan benämning på logisk positivism.

Chassidism, judisk väckelse- och reformrörelse, se chasidism.

Ordet antagonist härstammar från grekiskans anti (ἀντ, 'mot') och agonistes (αγωνιστής, 'kämpe'), det vill säga motståndare. Ordet används i skilda betydelser:

• en motståndare till ett verks huvudperson, se antagonist (narratologi)
• antagonister bland läkemedel, se antagonist (farmakologi)
• en motverkande muskel eller muskelgrupp, se antagonist (fysiologi)
• en träningsmetod som kan användas vid styrketräning, se antagonistmetoden

Separatism är strävan efter frigörelse ur statsbildning för ett geografiskt område med i allmänhet etniska, språkliga, kulturella eller ekonomiska särdrag. Separatism utgör ofta en viktig kraft i inbördeskrig och präglade sönderfallet av flernationella statsbildningar i Östeuropa efter 1989. – I kyrkohistorien används termen när en religiös grupp eller kyrklig riktning bryter sig ut ur sitt tidigare större sammanhang, t.ex. i Sverige på 1800-talet.

Eurokommunism, riktning inom kommunistpartierna i Italien, Frankrike och Spanien, präglad av en mer eller mindre radikal frigörelse från Sovjetunionens ideologiska inflytande och av sökande efter en egen europeisk väg till socialismen. Termen användes första gången 1975. Eurokommunisterna accepterade parlamentarism och även valsamarbete och koalitioner mellan kommunister och andra partier.

Pangermanism (ty. Pangermanismus), en politisk rörelse under 1800-talet som ytterst syftade till att alla personer av tyskt språk och sinnelag skulle förenas av ett gemensamt medborgarskap; jfr stortyskar. I en vidare och vanligare mening har det varit fråga om en ideell, inte minst litterär gemenskap mellan individer av germanskt språk och kultur oavsett nationstillhörighet. Till rörelsens urkunder räknas H.S. Chamberlains "ariska" skrifter och Julius Langbehns kulturfilosofiska skrift "Rembrandt als Erzieher" (1890), som hade inslag av germansk rasmystik.

Conceptism, den litterära stil, kännetecknad av "klara begrepp", som den spanske 1600-talsförfattaren Francisco de Quevedo lanserade som alternativ till ordmåleriet i Góngoras culteranism. Med sin ordknapphet och sina dunkla bilder blev conceptismen ofta lika kryptisk som culteranismen och räknas numera liksom denna till den litterära barocken.

Modalism (av modus), riktning i den tidiga kyrkans diskussion av treenigheten som hävdade att Fadern, Sonen och Anden inte kan uppfattas som tre personer utan som tre uppenbarelsesätt (lat. modi) för den ende Guden. Hit hör Sabellius, som undervisade i Rom från ca 215. I den segrande teologin avvisades modalismen.

Kimbanguism [kimbaNgu-], kimbangism, svart kristen rörelse i Centralafrika som hävdar att Gud kallat Simon Kimbangu (1889–1951) till sin profet (på det lokala språket betyder ordet kimbangu eg. 'en som uppenbarar den dolda sanningen'). Kimbangu påbörjade sin bana 1921. Tre år tidigare hade han sin första Jesusvision, i N'Kamba (i nuv. Demokratiska republiken Kongo). Orten, som kallas Nya Jerusalem, är administrativt högkvarter och, sedan ett Kimbangumausoleum uppförts 1960, ett viktigt vallfärdsmål. Kolonialmyndigheterna fruktade denna svarta rörelse, som de uppfattade som revolutionär.

Arminianism, en tolerant, liberal kristen trosriktning som utformades av den reformerte teologen Jacobus Arminius i opposition mot Calvins lära om att människan är förutbestämd till frälsning eller förtappelse (predestinationsläran). Arminianismen betonar kärleksdraget hos Gud och lär att antagandet om att människan har en fri vilja är förenligt med tron på Guds allsmäktighet och allvetande.

Empiriokriticism, filosofisk riktning som i den rena sinneserfarenheten ser basen för all kunskap om verkligheten. Alla försök att tränga "bakom" sinnesförnimmelserna betraktas av empiriokritikerna som otillåten metafysik. Empiriokriticismens grundare var Richard Avenarius, och till dess företrädare brukar räknas bl.a. Ernst Mach. Ett angrepp mot empiriokriticismen från marxistiska utgångspunkter riktades av Lenin i hans skrift "Materialismen och empiriokriticismen" (1909).

Neoexpressionism, nyexpressionism, det yppigt figurativa och färgflödande måleri som uppstod i Västtyskland och Västberlin i slutet av 1970-talet i reaktion mot mer intellektuella konstformer som konceptualism och minimalism. De tyska nyexpressionisterna sökte sina förebilder i den tyska expressionismen från 1900-talets början. Ledande företrädare för nyexpressionismen är t.ex. Georg Baselitz, Anselm Kiefer och Markus Lüpertz.