Om ismer

Empiriokriticism, filosofisk riktning som i den rena sinneserfarenheten ser basen för all kunskap om verkligheten. Alla försök att tränga "bakom" sinnesförnimmelserna betraktas av empiriokritikerna som otillåten metafysik. Empiriokriticismens grundare var Richard Avenarius, och till dess företrädare brukar räknas bl.a. Ernst Mach. Ett angrepp mot empiriokriticismen från marxistiska utgångspunkter riktades av Lenin i hans skrift "Materialismen och empiriokriticismen" (1909).

Noktambulism (av lat. nox, genitiv noctis, 'natt' och ambulo 'vandra omkring'), att gå i sömnen, se somnambulism.

Brutalism, oppositionell arkitekturströmning som identifierades i England på 1950-talet och sågs som en parallell till "de arga unga männens" uppror i litteraturen. Oppositionen riktade sig mot den etablerade, av svenskt 1940-tal inspirerade "välfärdsarkitektur" som ansågs ha stagnerat i konventionella former. Denna arkitektur hade av tidskriften The Architectural Review ironiskt kallats "the New Empiricism", därav motbenämningen "the New Brutalism". Byggnadsstomme och tekniska installationer användes i omaskerad form som arkitektoniska motiv.

Exhibitionism (av lat. exhibitio, av exhibeo 'förete', 'visa'), starkt behov att visa upp sig (i sällskapslivet, på scen etc.). Ordet har också kommit att användas om mäns och kvinnors kroppsspråkliga sexuella signaler. Inom psykiatrin innebär exhibitionism ett tvångsmässigt behov av att blotta könsorganen för en eller flera främmande ofrivilliga åskådare, i syfte att nå en känslomässig eller sexuell tillfredsställelse. Exhibitionism förekommer troligen bara hos män, och blottandet sker vanligen inför flickor eller kvinnor. Handlingen blir ofta polisanmäld.

Optimism (av lat. optimus 'bäst'), i filosofin åskådningar enligt vilka världen är god och det onda overkligt eller i varje fall något som är underordnat det goda. Termen optimism kom först till användning i början av 1700-talet i samband med Leibniz åsikt att vår värld är den bästa av alla möjliga världar, en åsikt som senare gjordes till föremål för Voltaires satir i "Candide" (1759). Bland senare företrädare för en metafysisk optimism kan nämnas Hegel. Också 1800-talets stora framstegsteoretiker (bl.a. Comte, Marx och Spencer) kan anses ge exempel på optimism.

Skepticism, i allmän mening en tvivlande attityd, i speciell mening en filosofisk åsiktsriktning. I sin mest radikala form argumenterar denna riktning för ett onyanserat tvivel på hållbarheten av inte bara den förmenta kunskap om verkligheten som våra sinnen ger oss utan också logik och matematik och över huvud taget alla teser som stöder sig på tänkande, evidens och auktoritet. Det finns inget säkert kännetecken som skiljer sanna föreställningar från illusioner, insikt från falska åsikter. Skepticismen tar avstånd från all dogmatism.

Euphuism [ju:fju:-] (efter titelfiguren i John Lylys "Euphues. The Anatomy of Wit", 1578, och "Euphues and his England", 1580), en manieristisk stil, kännetecknad av komplicerad syntax, spetsfundiga ordlekar, överlastade bilder, antiteser och parallellismer stödda av allitterationer. E. påverkade en rad författare under elisabetansk tid men blev också snart utsatt för kritik. I Shakespeares tidiga dramer finns inslag av euphuism men också parodi på stilen, t.ex. i "Love's Labour's Lost" (1598; "Kärt besvär förgäves").

Montanism (efter Montanus), kristen väckelserörelse i slutet av andra århundradet. Den uppstod i Frygien och leddes av profeten Montanus och de båda profetissorna Prisca och Maximilla. Montanismen hade likheter med nutidens karismatiska rörelser (tungomålstal, profetia och helbrägdagörelse, stränga moraliska och asketiska föreskrifter). Man förkunnade att Kristi återkomst var nära förestående och att alla troende skulle samlas till Pepuza i Frygien. Rörelsen spred sig till Afrika, där Tertullianus anslöt sig till den.

Ostracism (grek. ostrakismo_s, av ostrakon 'krukskärva'), politiskt instrument i Athen under 400-talet f.Kr. För att skydda demokratin mot alltför dominanta politiker infördes möjligheten att landsförvisa sådana i tio år, utan att de nödvändigtvis begått något brott. Om folkförsamlingen beslöt att en ostracism skulle hållas ristades kandidaternas namn på krukskärvor. Den som fick flest röster landsförvisades genast, utan att förlora medborgarskap eller förmögenhet.

Totemism (av totem), den symboliska associationen mellan en mänsklig social grupp och en djur- eller växtart. Bland många teknologiskt enkla kulturer i Nord- och Sydamerika, Australien, Sydöstasien och Afrika är varje klan eller motsvarande släktgrupp förknippad med var sin art, oftast ett djur men ibland även en växt. Associationen mellan gruppen och dess totemdjur uttrycks oftast genom förbudet att döda eller äta djuret. Inom antropologin har reflexion kring fenomenet totemism gett upphov till skilda tolkningar.

Austrofascism beskriver det auktoritära styre som gällde i Österrike under perioden 1934–1938. Det baserades på det regerande partiet, Fosterländska fronten, och det paramilitära Heimwehr. Engelbert Dollfuß ledde landet fram till att han mördades av nazister i ett kuppförsök (Juliputsch) 1934. Han efterträddes av Kurt Schuschnigg, som störtades vid austrofascismens fall i samband med Anschluss, Tysklands annektering av Österrike i mars 1938.

Nominalism, dels en mångskiftande medeltida tankeströmning, dels den däri centrala språkfilosofisk–metafysiska tes som i strid mot olika realistiska uppfattningar hävdade att de s.k. allmänorden eller allmänbegreppen (människa, guld etc.) inte betecknar några universella ting eller universalia vid sidan av eller "över" de enskilda tingen; dessa termer är därför att betrakta blott såsom ljud eller namn (nomina), därav termen nominalism.

Ekoturism är en form av turism, vars mål är att skydda naturen genom att ta hänsyn till resmålets ekologiska begränsningar och att bidra till en hållbar utveckling i området som besöks genom att se till lokalbefolkningens välbefinnande. Ordet ekoturism myntades 1983 av Héctor Ceballos-Lascuráin vid Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Han talade då om såväl aktiviteten som attityden hos resenären. Han framhöll också naturvården, men inte några lokalekonomiska eller sociala aspekter.

Titoism avser benämning på den form av kommunism, som utvecklades i Jugoslavien under Tito. Kännetecknande för titoismen var oberoendet av Moskva samt den decentraliserade ekonomiska organisationen med bl.a. självstyrande arbetarråd i företagen.

Poetism, litterär och konstnärlig riktning inom tjeckisk modernism. Ledande namn inom poetismen var diktarna Vítxzslav Nezval och Jaroslav Seifert samt teoretikern Karel Teige, vars manifest (1924) betonade poesins karaktär av lek, livsglädje och fria associationer. Poetismen var vid sidan av fransk surrealism en viktig inspirationskälla för tjeckisk surrealism.

Fundamentalismen ur ett protestantiskt perspektiv kan du läsa mer om under protestantisk fundamentalism.

Fundamentalism, i vidare mening: politiska åsiktsriktningar och rörelser som hävdar att en religion eller ideologi, oberoende av folkviljan, skall tillämpas som samhällsordning. Det innebär att de religiösa eller ideologiska ledarna och kadergrupperna får det avgörande inflytandet över statens institutioner och rättsväsende.

Josefinism, Maria Teresias och sonen Josef II:s strävanden under 1700-talet att lägga den romersk-katolska kyrkan i det habsburgska riket under statlig förvaltning. Josefinismen innefattade reformer i upplysningstidens nyttoinriktade anda; bl.a. upphävdes mer än 800 kloster.

Verism är en litterär rörelse som uppstod i Italien under slutet av 1800-talet. Verismen ville undvika höglitterära former och återge skeenden i samtiden och därmed närma sig en verklighet som kunde kännas igen av en bredare publik i det nya Italien. Veristerna var i högre grad än de franska naturalisterna regionalt knutna; den främste av dem, Giovanni Verga, skrev t.ex. om sin hemö Sicilien. Verismen anses som ursprunget till neorealismen inom litteratur och film.

Etatism (fr. étatisme, av État 'stat'), benämning på strävanden att stärka statens inflytande på individernas och det civila samhällets bekostnad. I förbundsstater, t.ex. i Schweiz där termen anses ha uppkommit, betecknar etatism också försök att utvidga federationens makt över delstaterna. Termen användes av Kemal Atatürk för att beteckna ett inslag i hans ideologi för Turkiets omdaning till en modern nationalstat.

Dynamism, monarkiansk kristologisk lära som motsätter sig Logos-kristologin och förnekar Kristi gudom.

Intuitionism, åskådning som framhäver intuitionens roll inom något visst område.

Rhotacism, språkhistorisk förändring av ett annat språkljud till [r]. Det kan bl.a. drabba [s] mellan vokaler, som i svenska ordet förlora (jfr förlust med bevarat [s]).

Rhotacism avser ven svårighet eller oförmåga att uttala [r].

Operationalism (av operation), vetenskapsfilosofisk riktning som kräver att vetenskapliga begrepp skall definieras utifrån de mätoperationer och experimentella metoder som används då begreppen tillämpas. Kravet framfördes på 1920-talet av Percy Bridgman, som i "The Logic of Modern Physics" (1927) också gav en lång rad förslag till operationella definitioner av fysikaliska grundbegrepp. Operationalism är nära besläktad med den logiska positivismens krav på verifierbarhet. Inom psykologin är behaviorism ett exempel på operationalism.

Parkinsonism är symtom som liknar dem vid Parkinsons sjukdom (skakningar, stelhet, sparsamt rörelsemönster) men som är en följd av andra sjukdomar. Parkinsonism förekommer vid progressiv supranukleär pares, olivo-ponto-cerebellär atrofi samt vid Shy–Dragers syndrom. Gemensamt för dessa sjukdomar är att effekten av läkemedel mot Parkinsons sjukdom, framför allt levodopa är liten. Parkinsonism kan också uppträda som biverkning av läkemedel mot psykos, t.ex. fentiaziner och butyrofenoner. Symtomen försvinner när behandlingen upphör.

Radikalpietism, separatistisk pietism, starkt kyrkokritisk, delvis påverkad av Jakob Böhme. I läran om "det inre ljuset" påminner den om kväkarrörelsen. Den troende möter Gud i sitt inre utan kyrka, bibel, sakrament och dogmer.