Om ismer

Ordet ismer skall ses som ett samlingsnamn för Ism, ett suffix som vanligtvis indikerar en lära, idériktning eller trosinrikting. Undantag till detta finns förstås och mängden ismer är många. På sidan ismer.se försöker vi samla så många som möjligt av dem.

Här listar vi de 25 mest lästa ismerna, om du söker någon annan kan du besöka vår sida Ismer A till Ö.

Fenomenalism

Fenomenalism kan delas in inom onotologi och som kunskapsteorin.

Fenomenalism (ontologin)

Uppfattningen att det enda som existerar är fenomenen, varmed vanligen förstås de psykiska fenomenen, medvetandeinnehållen. Ibland tänker man sig dock att fenomenen i vissa kombinationer är att betrakta som fysiska, i andra som psykiska.

Fenomenalism (kunskapsteorin)

Åsikten att det enda om vilket vi kan uppnå (empirisk) kunskap är fenomenen (=det i medvetandet givna), ofta fattade i motsättning till noumen eller ting i sig.

 

Energimetabolism

Energimetabolism, energiomsättning, den del av ämnesomsättningen hos levande organismer i vilken energi frigörs och används för t.ex. syntes av cellens makromolekylära beståndsdelar, transport av kemiska ämnen över membraner och muskelkontraktion. Energimetabolismens kemiska reaktioner beskrivs i den gren av biokemin som betecknas bioenergetik.

Neomarxism

Neomarxism, samhällsekonomisk inriktning som utvecklades under 1960-talet av främst Paul A. Baran och Paul M. Sweezy. Neomarxismen avviker från den klassiska och ortodoxa marxismen genom att inte basera sig på arbetsvärdeteorin och genom att betona kapitalismens roll i den fortsatta underutvecklingen av länderna i tredje världen. Dessutom ställde sig neomarxisterna kritiska till Sovjetunionen och övergav uppfattningen att industriarbetarklassen skulle vara den ledande revolutionära klassen.

Nationalism

Nationalism (fr. nationalisme, av nation), tankesystem som utgår från att det finns en speciell grupp, nationen, med vissa karakteristika, att de med nationen förknippade värdena och intressena är viktigare än andra kollektiva värden och intressen och att förverkligandet av nationens intressen förutsätter största möjliga politiska oberoende. Det sistnämnda antas i sin tur bara kunna uppnås genom kontroll av ett territorium, företrädesvis en suverän stat.

Despotism

Despotism, despoti, styrelseform där all statsmakt är samlad hos en viss person (en despot) eller en viss grupp, som utövar denna makt efter eget godtycke; total diktatur. Aristoteles använde despoti som beteckning för ett asiatiskt regeringssätt, där härskaren styrde sina undersåtar som slavar. Under 1500- och 1600-talen användes ordet inom europeisk statsteori, delvis för att rättfärdiga koloniala erövringar.

Baptism

Baptism, internationell protestantisk samfunds- och församlingsrörelse. Barndopet avvisas, och det hävdas att enbart människor som bekänner personlig tro på Kristus bör döpas. Dopet sker genom nedsänkning i vatten. Det förekommer två tolkningar av dopets innebörd, en renodlat reformert (dopet som symbolisk bekännelsehandling) och en mera allmänkyrklig (dopet som ett sakrament). Den döpte blir genom dopet medlem av en troendeförsamling. Baptismen hävdar den lokala församlingens rätt till frihet från statlig och kyrklig överhöghet.

Analfabetism

Analfabetism, oförmåga att läsa och skriva. I nutida i-länder med obligatorisk skolgång är total okunskap om skriften mycket ovanlig. Därför talar exempelvis UNESCO i stället om "oförmåga att med förståelse läsa och skriva en enkel redogörelse av betydelse för ens dagliga liv". Med en definition grundad härpå räknar UNESCO med att 40–50 % av jordens vuxna befolkning är analfabeter. Med nödvändighet osäkra skattningar anger 70–80 % i Afrika, 40–60 % i Asien, 20–30 % i Sydamerika, 10 % i Nordamerika och 5–10 % i Europa.

Doketism

Doketism (av grek. dokeo "synas") är en kristologisk term som syftar på det av de flesta teologer klassade som hädiska antagandet att Jesus Kristus endast skenbart var en människa och att därför även hans lidande var en illusion. Läran omfattades särskilt av gnostiska riktningar men också av markionismen.

Doketismen kom tidigt att stämplas som hädisk av den etablerade kyrkan som menar att tanken medför ett förnekande av Jesu död och uppståndelse vilket skulle omintetgöra människans frälsning.

Feminism

Feminism, var ursprungligen ett nedsättande ord; feminist var en person som inte anpassat sitt beteende till de förhärskande könskonventionerna. Ordet lanserades som benämning på kvinnosakskamp vid den internationella kvinnokonferensen i Paris 1892. I Sverige introducerade Frida Steenhoff termen i föredraget "Feminismens moral" 1903, men det var först i samband med den nya kvinnorörelsen under 1970-talet som den kom i allmänt bruk. Feminism betecknade i Sverige länge en radikalare hållning än t.ex. kvinnosakskamp och jämställdhetspolitik.

Stoicism

Stoicism är i filosofihistorien en åsiktsriktning inom grekisk och romersk filosofi. Dess anhängare kallas stoiker. Den stoiska skolan, Stoa, grundades av Zenon från Kition på 300-talet före Kristus. Namnet hänger samman med att Zenon undervisade sina elever i en pelarhall (stoa) i Athen. Man brukar indela stoicismen i tre perioder:

Etnicism

Innehållet i etnicismen och rasismen är detsamma och liksom rasismen nedvärderar etnicismen människor som anses tillhöra en annan etnisk grupp eller ha en annan "kultur". De ska inte beblandas med oss och vår förfinade och högstående kultur.

Arkaism

Arkaism, ålderdomligt drag som bevarats i språket, t.ex. i stående uttryck som dagsens sanning (dagsens är en äldre genitivform av dagen) eller i en dialekt, t.ex. den bevarade böjningen av substantiv i tre eller fyra kasus i vissa dalmål; även om ålderdomliga uttrycksformer som valts av en författare som medvetet stildrag, t.ex. hos Fröding Klunkom, Welam Welamsson (klunkom är första person pluralis av imperativ: 'låt oss klunka').

Socialism

Socialism (av social), benämning på såväl en uppsättning politiska ideal som rörelser eller partier som arbetar för att förverkliga dessa ideal. Socialism utmärks av tilltro till gruppens, kollektivets och ev. statens förmåga att lösa politiska och ekonomiska problem.

Neokonfucianism

Neokonfucianism, västerländsk benämning på den filosofiska riktning som i egenskap av ett slags statsideologi präglat huvuddelen av det kinesiska tänkandet från medeltiden till 1900-talets början. Riktningen har haft ett enormt inflytande även utanför Kina, bl.a. i Japan och Korea.

Instrumentalism

Instrumentalism, inom filosofin och vetenskapsteorin åsikten att de vetenskapliga begreppen inte står för något verkligt existerande utan bara är tankeinstrument för att vi skall kunna fatta bättre beslut och göra säkrare förutsägelser. Teoretiska termer som "neutrino", "inflation" och "tvångsneuros" refererar enligt instrumentalismen inte till delar av verkligheten utan är bara användbara fiktioner med vilkas hjälp erfarenheten kan organiseras på ett systematiskt och ändamålsenligt sätt.

Skotism

Skotism, den medeltida (och moderna) riktning som filosofiskt ansluter till Johannes Duns Scotus. Skotismen omhuldades främst bland franciskanerna och accepterades av dem vid generalkapitlet i Toledo 1633. Filosofiskt ser skotismen frågan om "varat som vara" som den centrala. Den grundläggande individuationsprincipen är inte materian, utan en positiv perfektion som betecknas med den från Duns Scotus hämtade termen haecceitas. Bland skotismens tidiga företrädare kan nämnas Luke Wadding (d.

Mandeism

Mandeism, mandéernas religion. Mandeismen har en gnostisk prägel. I sina äldsta skikt härrör den från senantiken och innehåller judiska, kristna, babyloniska och iranska element. Johannes Döparen spelar en viktig roll, däremot inte Jesus. Det finns ett särskilt prästerskap. Det viktigaste sakramentet är dopet, som kan upprepas många gånger och som måste ske i rinnande ("levande") vatten (yardna, eg. 'Jordan'). Andra ceremonier utförs i en muromgärdad kulthydda. Åskådningen är utpräglat dualistisk som i andra gnostiska system, särskilt manikeismen.

Shintoism

Shintoismen är en viktig religion i Japan.

Shino, eller shintoismen är Japans inhemska och äldsta religion. Shinto betyder "gudarnas väg". Enligt denna religion härstammar de japanska kejsarna från solgudinnan.

Shintoismen har vid sidan av buddhismen haft ett avgörande inflytande på Japans historia och kultur.

Utmärkande för shintoismen är dess många ritualer och vördnad inför naturen och de döda.

Naturdeterminism

Naturdeterminism, föreställningen att det finns ett strängt kausalt samband mellan ett områdes natur och dess ekonomiska, politiska och kulturella liv. Det är en allmän iakttagelse, vidsträckt kommenterad i vetenskaplig och annan litteratur sedan antiken, att mänsklig verksamhet varierar med naturförhållandena, inte minst klimatet (jfr klimatteori). Bland idéns tidiga talesmän märks Montesquieu, Buffon och i viss mån Herder. När kulturforskningen kring sekelskiftet började systematisera sitt material framträdde forskare som med få reservationer hävdade en naturdeterminism i sina teorier.

Kalvinism

Kalvinism, en kyrkohistorisk benämning på den del av protestantismen som präglats av Jean Calvin. På den europeiska kontinenten och i Sydafrika används nu hellre uttrycket reformerta kyrkor och i den engelskspråkiga världen presbyterianska kyrkor. Kalvinism och lutherdom har intagit olika ståndpunkter i ett flertal tros- och kyrkoordningsfrågor, t.ex. bibelsyn, gudsbild, sakramentslära och livsstil, och har därför till att börja med bekämpat varandra. Den nederländska Dordrechtsynodens (1618–19) beslut är ett exempel på en normerande reformert bekännelse.

Antropomorfism

Antropomorfism, föreställningen att en gudom, en demon eller något annat icke mänskligt väsen har människoliknande gestalt (fysisk antropomorfism) eller människoliknande själsliv (psykisk antropomorfism), t.ex. när fablernas djur talar som människor. Antropomorfism kallas det också när vi antar att djurens beteenden styrs av motiv liknande människans, något som kritiseras i modern etologi.

Esteticism

Esteticism (för etymologi jfr estetik), den åskådning som sätter estetiska kvaliteter och upplevelsen av dem högst på värdeskalan, ovanför t.ex. sociala, moraliska eller religiösa hänsyn. Redan under romantiken hade esteticismen förespråkare, t.ex. Friedrich von Schlegel. Slagordet l'art pour l'art – konsten för dess egen skull – citeras efter den franske filosofen Victor Cousins föreläsningar 1818 men är mer representativt för Théophile Gautier och parnassisterna.