Om ismer

Cynism, termen har flera olika likartade betydelser. Den mest populära betydelsen avser en närmast känslokall livsåskådning (kanske även illusionslös och att tro det värsta om människan).

Det kan även syfta på att bara se människan och/eller samhället som det är, utan att påverkas av vedertagna regler och normer. Den senare betydelsen härstammar från termens ursprung, den kyniska skolan i antikens Grekland vilken inte förespråkade känslokyla utan oberoende och självbehärskning. Den mest kända cynikern var Diogenes från Sinope.

Kriticism (av kritik), filosofisk uppfattning som utgår från Immanuel Kants mogna s.k. kritiska filosofi.

Modalism (av modus), riktning i den tidiga kyrkans diskussion av treenigheten som hävdade att Fadern, Sonen och Anden inte kan uppfattas som tre personer utan som tre uppenbarelsesätt (lat. modi) för den ende Guden. Hit hör Sabellius, som undervisade i Rom från ca 215. I den segrande teologin avvisades modalismen.

Automorfism, avbildning av ett matematiskt system på sig självt vilken bevarar den givna strukturen och är sådan att två olika element alltid avbildas på olika element. Ett exempel är gruppautomorfismer.

Gammalliberalism, benämning på den tidigaste liberalismen, från det sena 1700-talet och det tidiga 1800-talet. Denna utmärktes av ett ekonomiskt betraktelsesätt, utan socialt medansvar, där alla statliga regleringar sågs som belastningar för samhällets utveckling.

Moralism är en filosofisk strömning som betonar att mänskligt handlande bör vara i samklang med moraliska principer.

Scientism, filosofisk uppfattning som tillerkänner den empiriska vetenskapen en grundläggande och avgörande betydelse för all mänsklig kunskap. Den logiska positivismen under vårt århundrade är exempel på scientism. Termen används ofta i kritiskt syfte för att ange en överdriven tro på vetenskapen. Kritik av scientismen finns hos t.ex. Theodor Adorno.

Neofreudianism, åsiktsriktning som karakteriseras av avståndstagande från vissa delar i Freuds teori, t.ex. libidoteorin och dödsdriften. Den betonar de interpersonella relationerna på bekostnad av omedvetna önskningar och menar att den klassiska psykoanalytiska teorin underskattade betydelsen av kulturella och sociala faktorer. Neofreudianer, eller neopsykoanalytiker, har även en annan uppfattning om den psykoanalytiska tekniken. Bland representanterna för neofreudianismen kan nämnas Erich Fromm och Karen Horney.

Teism är tron på en Gud (motsats: ateism) som är personlig, tillbedjansvärd, skild från världen men verksam i den (motsats: deism, panteism).

Endomorfism (av endo- och grek. morph 'form', 'gestalt'), matematisk term: avbildning av ett rum i sig självt som bevarar en struktur. T.ex. bevarar multiplikation med ett tal den additiva strukturen, men inte den multiplikativa. Av speciell betydelse är 1–1-endomorfismer, s.k. automorfismer.

Nyprotestantism, de former av protestantisk teologi som har präglats av upplysningen och medvetet anknyter till moderna tankeformer och till nutida vetenskap. Benämningen präglades av Ernst Troeltsch (i "Protestantisches Christentum und Kirche in der Neuzeit", 1906). Förnuftets auktoritet och den egna erfarenheten bestämmer tolkningen av Bibeln och trosläran. 1700-talets neologi, Schleiermachers religionsteori och olika former av liberal teologi är representativa.

Plutonism inom geologi

Alla processer som hänger samman med en magma i den mån de utspelas inuti jordskorpan.

Ungsocialism är en oppositionsriktning inom den svenska socialdemokratin präglad av anarkistiska idéer, antiparlamentarism, försvarsnihilism och utilism men också med en stark ådra av folkbildningsiver. Ungsocialisterna hade 1897–1908 en bas i Svenska socialistiska ungdomsförbundet under ledning av Hinke Bergegren. Ur detta förbund skedde en utbrytning av mer partitrogna medlemmar i Malmö, som 1903 bildade Socialdemokratiska ungdomsförbundet.

Conceptism, den litterära stil, kännetecknad av "klara begrepp", som den spanske 1600-talsförfattaren Francisco de Quevedo lanserade som alternativ till ordmåleriet i Góngoras culteranism. Med sin ordknapphet och sina dunkla bilder blev conceptismen ofta lika kryptisk som culteranismen och räknas numera liksom denna till den litterära barocken.

Kimbanguism [kimbaNgu-], kimbangism, svart kristen rörelse i Centralafrika som hävdar att Gud kallat Simon Kimbangu (1889–1951) till sin profet (på det lokala språket betyder ordet kimbangu eg. 'en som uppenbarar den dolda sanningen'). Kimbangu påbörjade sin bana 1921. Tre år tidigare hade han sin första Jesusvision, i N'Kamba (i nuv. Demokratiska republiken Kongo). Orten, som kallas Nya Jerusalem, är administrativt högkvarter och, sedan ett Kimbangumausoleum uppförts 1960, ett viktigt vallfärdsmål. Kolonialmyndigheterna fruktade denna svarta rörelse, som de uppfattade som revolutionär.

Empiriokriticism, filosofisk riktning som i den rena sinneserfarenheten ser basen för all kunskap om verkligheten. Alla försök att tränga "bakom" sinnesförnimmelserna betraktas av empiriokritikerna som otillåten metafysik. Empiriokriticismens grundare var Richard Avenarius, och till dess företrädare brukar räknas bl.a. Ernst Mach. Ett angrepp mot empiriokriticismen från marxistiska utgångspunkter riktades av Lenin i hans skrift "Materialismen och empiriokriticismen" (1909).

Neoexpressionism, nyexpressionism, det yppigt figurativa och färgflödande måleri som uppstod i Västtyskland och Västberlin i slutet av 1970-talet i reaktion mot mer intellektuella konstformer som konceptualism och minimalism. De tyska nyexpressionisterna sökte sina förebilder i den tyska expressionismen från 1900-talets början. Ledande företrädare för nyexpressionismen är t.ex. Georg Baselitz, Anselm Kiefer och Markus Lüpertz.

Transcendentalism avser amerikansk litterär och filosofisk rörelse ca 1836–60 med centrum i Bostonområdet, speciellt i den lilla staden Concord. Med bl.a. Emerson, Thoreau och Margaret Fuller som gruppmedlemmar skapade transcendentalisterna en idealistisk och individualistisk strömning som fick stor betydelse för eftervärlden. Tron på individen och korrespondensen mellan Gud och människa, natur och ande utvecklades i verk som Emersons "Nature" (1836) och i tidskriften The Dial (1840–44). Transcendentalisterna genomförde också sociala experiment som Brook Farmprojektet.

Mondism, benämning på den strävan till samförstånd mellan arbetare och arbetsgivare som brittiska företagare under ledning av Alfred Mond gav uttryck åt efter generalstrejken 1926. De s.k. Mond–Turner-diskussionerna om arbetskommittéer och vinstdelning uppmärksammades i hela Europa, och i Sverige utgjorde mondismen en del av bakgrunden till den av regeringen 1928 anordnade arbetsfredskonferensen.

Hylemorfism, lära hos Aristoteles och hans efterföljare som innebär att allt varande i världen kan beskrivas som en samverkan mellan materia (hyle) och form (morphé).

Nypositivism, annan benämning på logisk positivism.

Chassidism, judisk väckelse- och reformrörelse, se chasidism.

Ordet antagonist härstammar från grekiskans anti (ἀντ, 'mot') och agonistes (αγωνιστής, 'kämpe'), det vill säga motståndare. Ordet används i skilda betydelser:

• en motståndare till ett verks huvudperson, se antagonist (narratologi)
• antagonister bland läkemedel, se antagonist (farmakologi)
• en motverkande muskel eller muskelgrupp, se antagonist (fysiologi)
• en träningsmetod som kan användas vid styrketräning, se antagonistmetoden

Separatism är strävan efter frigörelse ur statsbildning för ett geografiskt område med i allmänhet etniska, språkliga, kulturella eller ekonomiska särdrag. Separatism utgör ofta en viktig kraft i inbördeskrig och präglade sönderfallet av flernationella statsbildningar i Östeuropa efter 1989. – I kyrkohistorien används termen när en religiös grupp eller kyrklig riktning bryter sig ut ur sitt tidigare större sammanhang, t.ex. i Sverige på 1800-talet.

Eurokommunism, riktning inom kommunistpartierna i Italien, Frankrike och Spanien, präglad av en mer eller mindre radikal frigörelse från Sovjetunionens ideologiska inflytande och av sökande efter en egen europeisk väg till socialismen. Termen användes första gången 1975. Eurokommunisterna accepterade parlamentarism och även valsamarbete och koalitioner mellan kommunister och andra partier.