Ordet ismer skall ses som ett samlingsnamn för Ism, ett suffix som vanligtvis indikerar en lära, idériktning eller trosinrikting. Undantag till detta finns förstås och mängden ismer är många. På sidan ismer.se försöker vi samla så många som möjligt av dem.
Här listar vi de 25 mest lästa ismerna, om du söker någon annan kan du besöka vår sida Ismer A till Ö.
Kulturmaterialism, teoretisk specialinriktning inom den kulturekologiska antropologin, vars främste företrädare är amerikanen Marvin Harris. Det grundläggande antagandet är att samhällets teknologi och ekonomiska system är bestämmande för kulturens utformning i stort, och att mänskliga kulturer förändras och utvecklas p.g.a. befolkningstryck, som nödvändiggör ny teknologi för att åstadkomma ökad födoproduktion.
Albanism är en religion för albanska nationalismen och tro att albanerna är de "sanna ariska" människor.
Panenteism (av pan-, grek. en 'i' och theos 'gud'). Medan panteismen lär att allt är gudomligt, dvs. att Gud och världsalltet är ett och detsamma, är panenteism mindre reduktionistisk och hävdar att allt annat verkligt är i Gud, men att Gud är något därutöver. Panenteism har i modern tid hävdats främst inom processteologin.
Ateism, åsikten att det inte finns någon gud. Ateismens mera exakta innebörd kan vara t.ex. att satsen "det finns en gud" är falsk, eller att satser om Gud är meningslösa. Dess många utformningar hör samman med de olika gudsbegreppen. Man skiljer mellan ateism och agnosticism, tanken att man inte kan veta om det finns någon Gud.
Paracelsism, inflytelser av Paracelsus läror på idéer och vetenskap. I sin allmänna inverkan på idélivet var paracelsismen en del av den antiskolastiska front som växte sig stark under 1500-talets senare del. I denna funktion är den svår att skilja från den nyplatonska och hermetiska traditionen (hermetism), och den har också nära beröring med rosenkreutzarnas teosofi och Comenius pansofi.
Rasism, i strikt (europeisk) bemärkelse en ideologi som grundas på kombinationen av följande fem förutsättningar:
Nyrealism, konstterm som uppkom i slutet av 1950-talet för att beskriva den nya rörelse som, i medveten kontrast till den abstrakta expressionismen, naturalistiskt avbildar massproducerade vardagsföremål (popkonst), eller ställer ut det verkliga föremålet alternativt fäster det på målarduken som i ett assemblage.
Med kannibalism menar vi oftast den som kan förekomma bland människor eller djurarter. Utöver det förekommer även kannibalism i astronomiska diskussioner bland galaxer.
Kannibalism, (av sp. caníbal, caríbal, till Caniba, Carib, av Columbus anförda namn på indianer på Cuba och Haiti, vilka troddes vara människoätare) förtärande av hela eller delar av individen av den egna arten.
Botulism, livshotande förgiftning som orsakas av toxiner bildade av bakterien Clostri'dium botuli'num. Ett sådant toxin, ett nervgift, är ett av de starkaste gifter man känner till och verksamt även när det tas in via mag–tarmkanalen. Det ger upphov till dubbelseende, sväljningsbesvär och andningsförlamning. Den senare kräver respiratorvård. Bakterierna är sporbärande, och giftet kan bildas i otillräckligt "konserverade" livsmedel, t.ex. vid klassisk s.k. korvförgiftning. Bakterien har stor utbredning i naturen och kan finnas på växter, i honung och även hos fiskar i vissa svenska vatten.
Nationalism (fr. nationalisme, av nation), tankesystem som utgår från att det finns en speciell grupp, nationen, med vissa karakteristika, att de med nationen förknippade värdena och intressena är viktigare än andra kollektiva värden och intressen och att förverkligandet av nationens intressen förutsätter största möjliga politiska oberoende. Det sistnämnda antas i sin tur bara kunna uppnås genom kontroll av ett territorium, företrädesvis en suverän stat.
Fjällturism består huvudsakligen av fjällturer på skidor eller till fots, varvid betydande områden med väglös och relativt orörd fjällnatur är en grundförutsättning. Fjällturer genomförs i regel av två eller tre personer tillsammans, ibland i större grupper, då och då även som ensamturer. Turerna kan vara från två–tre dagar till ett par veckor, men även bestå av kortare turer från replipunkter i eller vid de orörda fjällområdena. Utmärkande för fjällturismen i Sverige är vidare att den till övervägande del är individuell med personlig planering.
Luftembolism, luftblåsor i blodomloppet. Luften kan komma in i vensystemet bl.a. i samband med stick- eller skärskador på halsen eller i skulderregionen. Viss risk för luftembolism kan även finnas vid intravenös vätsketillförsel under tryck. Luften förs med blodströmmen till hjärtat och bildar en blockerande luftblåsa i den högra kammaren eller fortsätter till lungartären. Därmed hindras blodflödet i det lilla kretsloppet (lungkretsloppet) och döden kan inträda inom loppet av sekunder. Ca 60 ml luft i blodomloppet kan vara dödande för en vuxen person.
Neorealism, riktning inom framför allt italiensk litteratur och film vilken nådde sin kulmen under efterkrigstidens första decennium. Inom litteraturen går fenomenet tillbaka till 1800-talets realistiska huvudrörelse, "verismen", främst företrädd av Giovanni Verga. Neorealismens centrala författare, som pionjären Ignazio Silone, Cesare Pavese och Elio Vittorini, tillämpade en enkel och anspråkslös estetik med den sociala verkligheten i fokus.
Pietism, väckelse- och förnyelserörelse som uppstod inom den tyska lutherdomen; puritanismen var dess motsvarighet i den engelskspråkiga världen. I opposition mot ortodoxin framhöll pietismen betydelsen av lekmannaaktivitet och böne- och bibelstudiegemenskap i konventiklar. Till dess förutsättningar hörde tankar från den medeltida mystiken, som levde kvar även inom den evangeliska kristenheten. Sitt genombrott fick pietismen genom Philipp Jacob Spener.
Ortostatism (nylat. orthostatismus, av orto- och grek. stato_s 'stående'), medicinsk term för oförmåga att hålla blodtrycket tillräckligt högt vid uppresning från liggande till stående ställning eller under långvarigt stillastående i upprätt ställning. I sådana situationer tenderar blodet att p.g.a. tyngdkraften omfördelas från kroppens övre till dess nedre delar. Detta kan leda till att hjärnan tillförs för lite blod, och resultatet kan bli svimning. Normalt motverkas denna ogynnsamma omfördelning av blodet genom att blodkärlen i nedre kroppshalvan drar ihop sig vid uppresning resp.
Sufism är ett samlingsbegrepp för islamisk mystik. Begreppet sufi tillämpades på muslimska asketer som i likhet med kristna eremiter klädde sig i mantlar av ylle som en symbol för ånger och självförnekelse. Detta drag i tidig sufism kan spåras tillbaka till Muhammed och Koranen och ännu längre till de syriska kristna kyrkorna, som var vittförgrenade i det muslimska samhället. Den snabba materiella tillväxten under de umayyadiska kaliferna stod i skarp kontrast till Muhammeds enkla livsideal.
Doketism (av grek. dokeo "synas") är en kristologisk term som syftar på det av de flesta teologer klassade som hädiska antagandet att Jesus Kristus endast skenbart var en människa och att därför även hans lidande var en illusion. Läran omfattades särskilt av gnostiska riktningar men också av markionismen.
Doketismen kom tidigt att stämplas som hädisk av den etablerade kyrkan som menar att tanken medför ett förnekande av Jesu död och uppståndelse vilket skulle omintetgöra människans frälsning.
Mentalism delas in i två områden, filosofisk mentalism och språkfilosofisk mentalism.
Filosofisk mentalism (av fr. mental), filosofisk term för uppfattningen att allt verkligt är av i grunden mental, andlig eller tankemässig natur.
Språkfilosofisk mentalism (av fr. mental), inom språkfilosofin en ståndpunkt som vänder sig mot tanken att språkets natur och de språkliga företeelsernas mening och funktion kan förstås och klarläggas uteslutande genom yttre, intersubjektivt åtkomliga iakttagelser.
Energimetabolism, energiomsättning, den del av ämnesomsättningen hos levande organismer i vilken energi frigörs och används för t.ex. syntes av cellens makromolekylära beståndsdelar, transport av kemiska ämnen över membraner och muskelkontraktion. Energimetabolismens kemiska reaktioner beskrivs i den gren av biokemin som betecknas bioenergetik.
Monopolkapitalism, i marxistisk teori benämning på det kapitalistiska stadium (under 1900-talet) då konkurrensen upphävs, eftersom de framgångsrikaste kapitalisterna slagit ut sina medtävlare. Redan den unge Marx talade om en framtid som skulle präglas av "återkomsten av det fruktansvärda monopolet". I Kapitalet (1867) redogör han för de mekanismer som skulle kunna leda till ett kapitalistiskt monopol. Det var dock först in på 1900-talet som den monopolkapitalistiska teorin utvecklades.
Embolism (av embolus), emboli_a, emboli_, sjukdomstillstånd framkallat av proppar (emboli) som transporterats i blodbanan. Den vanligaste formen av embolism orsakas av blodproppar som bildats genom koagulation av blod (trombos) på något ställe i blodomloppet. Blodproppar kan bildas i vener, i hjärtat och i artärer.
Occidentalism (av latinets occidentem 'väster', 'solnedgång' bokstavligen 'nedfallande'; jämför occidere, 'slå ned') är ett begrepp som beskriver den stereotypa synen på västvärlden, inklusive Europa, Förenta Staterna, och Australien. Ian Buruma och Avishai Margalit populariserade termen 2004 när de släppte sin bok Occidentalism: the West in the Eyes of its Enemies. Termen är skapad som motsats till Orientalism, som i Edward Saids användning av ordet som en sammanfattning av västvärldens stereotyp av dem som lever i Orienten.
Aforism, kärnfullt formulerad reflexion eller iakttagelse, gärna uttryckt som ett tänkespråk eller en lärosats. Aforismen har ofta antitesens eller paradoxens form: "Blott de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger" (Elmer Diktonius). Under antiken samlades i aforismsamlingar huvudpunkterna i olika vetenskaper; det främsta exemplet är Hippokrates "Aphorismoi". Den litterära aforismen har sina första betydelsefulla företrädare i franska moralister som La Rochefoucauld (vars "maximer" är närmast liktydiga med aforismer), Pascal, La Bruyère.
Filantropism, pedagogisk riktning i upplysningstidens anda som på 1770-talet uppstod vid Philantropinum, en uppfostringsanstalt i Dessau, Tyskland. Dess upphovsman och ledande företrädare var Johann Bernhard Basedow. Kunskaperna, vilkas praktiska nytta betonades, skulle inhämtas genom lek och vara anpassade till barnets utvecklingsnivå. Basedows idéer utvecklades vidare genom bl.a. J.H. Campe, som skrev en vida spridd bearbetning av Robinson Crusoe för skolungdom, och av C.G.
