Om ismer

Aforism, kärnfullt formulerad reflexion eller iakttagelse, gärna uttryckt som ett tänkespråk eller en lärosats. Aforismen har ofta antitesens eller paradoxens form: "Blott de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger" (Elmer Diktonius). Under antiken samlades i aforismsamlingar huvudpunkterna i olika vetenskaper; det främsta exemplet är Hippokrates "Aphorismoi". Den litterära aforismen har sina första betydelsefulla företrädare i franska moralister som La Rochefoucauld (vars "maximer" är närmast liktydiga med aforismer), Pascal, La Bruyère.

Filantropism, pedagogisk riktning i upplysningstidens anda som på 1770-talet uppstod vid Philantropinum, en uppfostringsanstalt i Dessau, Tyskland. Dess upphovsman och ledande företrädare var Johann Bernhard Basedow. Kunskaperna, vilkas praktiska nytta betonades, skulle inhämtas genom lek och vara anpassade till barnets utvecklingsnivå. Basedows idéer utvecklades vidare genom bl.a. J.H. Campe, som skrev en vida spridd bearbetning av Robinson Crusoe för skolungdom, och av C.G.

Marxism, samlingsbenämning på alla de riktningar och rörelser som hävdat och hävdar släktskap med Karl Marx verk och teorier. Eftersom mycket i det som kallas marxism saknar grund hos Marx, är det viktigt att skilja mellan det i snäv mening marxska tankegodset och den vidare marxistiska idévärlden.

Pedofili är en beteckning för en vuxen människas sexuella dragning till prepubertala barn och barn i tidig pubertet (vanligtvis 13 år eller yngre). Då attraktionen riktas mot unga tonåringar (personer i pubertetsåldern), snarare än yngre barn, används istället begreppet hebefili eller efebofili.

Hypersplenism, tillstånd med en av någon anledning (leversjukdom, blodsjukdom m.m.) förstorad mjälte (splenomegali) tillsammans med lågt antal celler (erytrocyter, leukocyter och trombocyter) i blodet. Hypersplenism beror på en ökad anrikning av blodets celler i mjälten. Vanligen sker en kompensatoriskt ökad produktion av blodceller i benmärgen. Ibland är det nödvändigt att avlägsna mjälten för att få blodvärdena normala och ta bort eventuella symtom (trötthet, infektions- och blödningsbenägenhet).

Neokonfucianism, västerländsk benämning på den filosofiska riktning som i egenskap av ett slags statsideologi präglat huvuddelen av det kinesiska tänkandet från medeltiden till 1900-talets början. Riktningen har haft ett enormt inflytande även utanför Kina, bl.a. i Japan och Korea.

Vorticism avser brittisk modernistisk litterär och konstnärlig rörelse, som hade sin höjdpunkt 1912–15. Vorticismen hyllade kraftutvecklingen och energin i det nya maskinsamhället och reagerade mot 1800-talets sentimentalitet. Bland vorticisterna märks Wyndham Lewis, Ezra Pound och Henri Gaudier-Brzeska. År 1914–15 gav man ut tidskriften Blast. Översättningar i urval av gruppens dikter finns i "Vortex" (1990).

Spiritism, spiritualism, strävanden att nå kontakt med de avlidnas andar. Ordet brukar reserveras för denna företeelses praktiserande i västerlandet. Som den moderna spiritismens grundare räknas amerikanen Andrew Jackson Davies (1826–1910). En annan form av spiritism (kardecism) utvecklades i Frankrike. Spiritismen nådde sin höjdpunkt omkring 1900 (bl.a. genom Conan Doyle), varefter intresset successivt avtog.

Antikommunism, samlingsterm för rörelser och åskådningar som avvisar och bekämpar kommunismen. Antikommunism uppträder i olika former, från en förnuftsmässig, kritisk inställning till totalitära former av kommunism till en starkt känslomässig fientlighet mot all kommunism, varvid begreppet kommunism kan vidgas till att omfatta social radikalism i allmänhet. Antikommunism kan vara organiserad, t.ex. i World Anti-Communist League, eller utgöra en allmän motideologi som samlar politiskt heterogena grupper i kampen mot en gemensam fiende.

Satanism (uppkallad efter Satan) avser dyrkan av djävulen och det onda. Om äldre tiders tro på förbund med djävulen (t.ex. djävulsförskrivning, häxor och häxprocesser). En till djävulen riktad kult finns omtalad sedan medeltiden; från 1600-talet berättas om "svarta mässor" och dylikt. Ibland har det handlat om en medvetet antikristen kult (skändande av nattvardsbrödet, trampande på korset etc.). Sanningen i dessa historier kan ofta betvivlas.

Esteticism (för etymologi jfr estetik), den åskådning som sätter estetiska kvaliteter och upplevelsen av dem högst på värdeskalan, ovanför t.ex. sociala, moraliska eller religiösa hänsyn. Redan under romantiken hade esteticismen förespråkare, t.ex. Friedrich von Schlegel. Slagordet l'art pour l'art – konsten för dess egen skull – citeras efter den franske filosofen Victor Cousins föreläsningar 1818 men är mer representativt för Théophile Gautier och parnassisterna.

Konceptualism (av medeltidslat. conceptua'lis, av lat. conce_ptus 'begrepp'), medeltida ståndpunkt i den s.k. universaliestriden, dvs. i frågan om allmänbegreppens natur och ontologiska ställning. Enligt konceptualismen är allmänbegreppen resultatet av det mänskliga förnuftets aktivitet; de är alltså verkliga men föreligger enbart som medvetandeobjekt eller medvetandeinnehåll och inte som självständiga entiteter vid sidan av de olika sinnetingen och intelligenserna. Liknande åsikter figurerar också i den moderna filosofiska debatten, bl.a. inom matematikfilosofin.

Hegemonism, strävan hos en stat att uppnå en överhög maktposition inom en grupp av stater. Motmedlet, i synnerhet i europeisk historia, har varit strävan efter maktbalans.

Nythomism, filosofisk riktning uppkommen i slutet av 1800-talet som – främst inom den romersk-katolska kyrkans ram och med dess uttalade stöd – sökte visa att de bärande tankarna hos Thomas av Aquino hade relevans för den nutida filosofins frågeställningar och att man på deras grund kunde bygga upp ett övertygande filosofiskt system. Bland de många framstående företrädarna kan nämnas dels de mer filosofihistoriskt inriktade Martin Grabmann, Étienne Gilson och F.C. Copleston, dels de mer probleminriktade Jacques Maritain och Joseph Maréchal.

Materialism (en bildning till senlat. materia_lis 'materiell', 'världslig'), filosofisk åskådning enligt vilken materien är det enda verkliga. Materialismen har en lång historia inom västerlandets tänkande. Under antiken företräddes den av tänkare som Demokritos och Epikuros, enligt vilka världen består av atomer och tomrum. Även själen, ja till och med gudarna, ansågs bestå av atomer, uppfattade som små, odelbara materiepartiklar. En materialism av epikureiskt slag förkunnas också i Lucretius lärodikt "De rerum natura".

Pennalism, systematiskt kamratförtryck, främst vid högre utbildningsanstalter, som utmärks av att äldre eller starkare elever skadar eller kränker yngre genom fysiskt våld eller hot om våld och av att de starkare tilltvingar sig fördelar. Förr var råa och kränkande former av pennalism vanliga vid universitet och militära skolor. Företeelsen stöddes ofta av skolledningen då den ansågs ha en fostrande och härdande betydelse. När ett socialt system, t.ex. en skola, accepterar denna form av aggressivt handlande, kan svagare individer tillfogas betydande lidande.

Adualism (av grek. nekande a och lat. duali_smus, av dua_lis 'som gäller två', alltså: 'ej tvåfaldighet'), term i Piagets teori som hänför sig till det späda barnets oförmåga att skilja mellan ett jag och ett du.

Utomparlamentarism (motsats till parlamentarism) är ingen politisk ideologi, utan ett uttryck för vitt skilda organisationers inställning att det i vissa fall är riktigt att bedriva politik utan att ha eller söka parlamentarisk representation. Den innebär att man anser att politiska förändringar skall göras direkt i samhället av de berörda, istället för att beslutas och genomföras av politiska organ såsom kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige, riksdagen eller regeringen. (Ett närbesläktat begrepp är direkt aktion.)

Uniformism eller uniformitarianism, geologisk teori enligt vilken jordytan, bergarterna och organismerna formats och utvecklats, och alltjämt formas och utvecklas, endast av de slags naturprocesser som fortfarande är i verksamhet. Uniformismen antar vidare att de geologiska processerna har ett långsamt, uniformt skeende, i motsats till katastrofläror (se katastrofism), som utgår från att hastiga och fullständigt ödeläggande händelser inträffat ett flertal gånger under jordens historia.

Zenbuddhism är en japansk buddhistisk skola med rötter hos den indiske mahayanamunken Bodhidharma (senare hälften av 400-talet eller början av 500-talet) och en till Kina införd speciell meditationsteknik, chan (jap. zen). Den första japanska zenskolan, Rinzai-zenskolan, grundades i slutet av 1100-talet av Eisai, men dess lära var känd redan från 600-talet. Det var främst bland den japanska militären som Rinzai-zenskolan fick anhängare.

Humanism som filosofi

Cartesianism, benämning på idéer och filosofiska läror som uppstod i René Descartes (Cartesius) efterföljd. I 1600-talets cartesianism kan tre aspekter urskiljas.

Som universitetsfilosofi trängde cartesianismen under delvis hårt motstånd in vid universiteten i Nederländerna, Tyskland och Skandinavien och blev där det första slagkraftiga alternativet till aristotelismen.

Tjugotalsklassicism är en sedan ca 1950 använd benämning på en övervägande nordisk strömning inom arkitektur och konsthantverk, framträdande från början av 1910-talet till ca 1930.

Kommunalism är ett decentraliserat organisatoriskt system med grund i självständiga mindre samhällen, vanligen direktdemokratiskt styrda kommuner, ibland med kommunism även om det inte är fullt kompatibelt eftersom kommunalism inte är ett ekonomiskt system utan organisatoriskt.

Mutism (fr. mutisme, av muet 'stum', av likabetydande lat. mutus), stumhet, totalt eller partiellt bortfall av spontant tal och svar vid försök till samtal. Mutism har ofta psykiska orsaker, och sjukliga processer kan varken påvisas centralt eller perifert i talapparaten. Mutism förekommer bl.a. som konversionssymtom, som hämningssymtom vid melankolisk depression, som uttryck för negativism eller spärrning vid kataton schizofreni och som följd av hallucinationer och vanföreställningar vid paranoida tillstånd.