Om ismer

Arkaism, ålderdomligt drag som bevarats i språket, t.ex. i stående uttryck som dagsens sanning (dagsens är en äldre genitivform av dagen) eller i en dialekt, t.ex. den bevarade böjningen av substantiv i tre eller fyra kasus i vissa dalmål; även om ålderdomliga uttrycksformer som valts av en författare som medvetet stildrag, t.ex. hos Fröding Klunkom, Welam Welamsson (klunkom är första person pluralis av imperativ: 'låt oss klunka').

Parlamentarism, styrelse genom en regering som stöds eller åtminstone tolereras av parlamentet (folkrepresentationen). Begreppet har sitt ursprung i Storbritannien. Det är en av de konstitutionella huvudtyperna inom demokratiska statsskick, vid sidan av presidentstyrelse, med en stark, folkvald president, och direkt styrelse genom folkrepresentationen. En styrelse som domineras av en av dessa former kan också innehålla element av de andra. Frankrike under Femte republiken och Finland är exempel på kombinationer av parlamentarisk och presidentiell styrelse.

Gillesocialism, socialistisk idériktning som utformades i Storbritannien i början av 1900-talet av medlemmar av Fabian Society, ursprungligen av A.R. Orage och senare vidareutvecklad av främst G.D.H. Cole. Den förespråkar en form av decentraliserad produktionsordning genom lokala, arbetarkontrollerade gillen. Varje gille bör innesluta alla som är sysselsatta i en bestämd industri eller bransch, från direktören till tjänstemän och arbetare. Industriell självstyrelse betonas och arbetarkontroll genom fackföreningar förordas framför statsdrift.

Behaviorism, en skolbildning inom psykologin som lanserades av amerikanen John B. Watson i början av 1900-talet. Watsons s.k. klassiska behaviorism var ett extremt uttryck för en mekanistisk och fysikalistisk uppfattning om psykologins studieområde och vetenskapsteori. Enligt denna uppfattning var medvetandet omöjligt att studera vetenskapligt, och psykologin borde inriktas mot ett studium av det objektivt observerbara beteendet hos människor och djur. Detta beteende sågs som ett svar (respons) på en yttre påverkan (stimulus).

Diskbänksrealism, namn på socialt engagerade skildringar ur vardagslivet, främst använt i filmkritiken om brittisk film vid slutet av 1950-talet och början på 1960-talet. Proteströrelsen Free Cinema angrep de glättade filmerna, och Tony Richardson, Lindsay Anderson m.fl. skapade i stället fränt uppriktiga verk, ofta i samarbete med litteraturens "arga unga män". Så bygger t.ex. Richardsons film "Se dig om i vrede" (1959) på John Osbornes genombrottsdrama "Look back in Anger" (1956). "Lördagskväll och söndagsmorgon" (1960) av Karel Reisz tillhör riktningens mer berömda filmer.

Begreppsrealism, filosofisk ståndpunkt.

Animism, föreställningen om andar av samma immateriella slag som själen. Den omfattar dels tron på fritt svävande andar, dels tron på andar i tingen. Enligt E.B. Tylor, vars teorier dominerade den religionsvetenskapliga debatten under de sista decennierna av 1800-talet, är denna andetro modellerad efter själstron. Tylor tänkte sig en utveckling av gudstron från själar hos människor, djur och träd till andar i tingen, fria andar, gudamakter och gudar (med högsta väsendet som slutmål).

Neomarxism, samhällsekonomisk inriktning som utvecklades under 1960-talet av främst Paul A. Baran och Paul M. Sweezy. Neomarxismen avviker från den klassiska och ortodoxa marxismen genom att inte basera sig på arbetsvärdeteorin och genom att betona kapitalismens roll i den fortsatta underutvecklingen av länderna i tredje världen. Dessutom ställde sig neomarxisterna kritiska till Sovjetunionen och övergav uppfattningen att industriarbetarklassen skulle vara den ledande revolutionära klassen.

Fideism, en teologisk eller filosofisk uppfattning enligt vilken religiös tro inte kan underbyggas med argument av något slag. Tron uppfattas som en så grundläggande utgångspunkt för den religiösa läran att den inte behöver motiveras eller förankras genom hänvisning till något utanför trons egen värld. Många olika typer av teologi har betecknats som fideistiska i 1800- och 1900-talens teologiska diskussion; ibland har termen använts i nedsättande mening.

Neoplasticism, nonfigurativ, plangeometrisk konstriktning som främst företräddes av De Stijl i Nederländerna på 1910- och 20-talen men även utövade ett betydande inflytande i andra länder. Riktningens främsta företrädare var Theo van Doesburg och Piet Mondrian. Den senare var den egentlige upphovsmannen och skaparen av termen, vilken visar på den centrala avsikten att föra tillbaka tredimensionella volymer till bildens ytplan, som uppfattades som det primära plastiska elementet. Mondrian var starkt inspirerad av filosofen M.H.J. Schoenmaekers mystiska och transcendenta idéer.

Henoteism, benämning på en gudsföreställning som betonar att en gud är helt dominant, även om också andra gudar existerar.

Unanimism är en litterär doktrin som lär att författare främst skall uttrycka ett kollektivt medvetande, dvs. det individuella själstillståndet får träda tillbaka. Ledande representant var Jules Romains, som bl.a. i romanform i denna anda gav en bild av 1900-talets första decennier i Frankrike. Unanimismen var ett slags humanistisk mystik som i första hand syftade till en själslig omdaning av samhället, dock inte genom något gudomligt ingripande utan genom människors samarbete.

Determinism, filosofisk ståndpunkt enligt vilken allt som sker sker med nödvändighet, helt bestämt av förutgående orsaker eller andra redan givna villkor. Deterministiska uppfattningar utvecklades redan under antiken och har haft stor utbredning såväl under antiken som under nyare tid. I en form av determinism tänker man sig att allt är bestämt av ödet eller av en gudomlig kraft, och man talar då om fatalism. En annan form av determinism utgår i stället från en föreställning om naturens lagbundenhet, enligt vilken inget sker utan orsak, av ren slump.

Atonal musik är en musikgenre där musikens grundtoner har en underordnad betydelse.

Den atonala musiken växte fram under åren före första världskriget med Arnold Schönberg och den s.k. nya Wienskolan i spetsen. Under det föregående seklet hade harmoniken hos musiken blivit allt mer komplicerad och allt färre kompositörer följde det traditionella tonartssystemet. Schönberg brukar nämnas som den som först formaliserade denna nya frihet och som gav den ett teoretiskt ramverk i form av tolvtonstekniken.

Egoism (fr. égoÉsme 'själviskhet', modern bildning till ego), egenkärlek, själviskhet, inställningen att det främsta målet för envars handlande är att befrämja sitt eget intresse i så hög grad som möjligt, och andras intresse bara när detta gagnar ens egenintresse. Motsatsen är altruism. Vanligtvis skiljer man mellan psykologisk egoism – doktrinen att alla personer faktiskt eftersträvar att tillgodose sina intressen så långt möjligt – och etisk egoism – åsikten att alla bör ha denna målsättning.

Antisemitism, term som präglades 1879 av den tyske agitatorn Wilhelm Marr för att beteckna de då aktuella judefientliga kampanjerna. Ordet kom snart att beteckna fientlighet mot judar och judendom över huvud.

Fenomenalism kan delas in inom onotologi och som kunskapsteorin.

Fenomenalism (ontologin)

Uppfattningen att det enda som existerar är fenomenen, varmed vanligen förstås de psykiska fenomenen, medvetandeinnehållen. Ibland tänker man sig dock att fenomenen i vissa kombinationer är att betrakta som fysiska, i andra som psykiska.

Fenomenalism (kunskapsteorin)

Åsikten att det enda om vilket vi kan uppnå (empirisk) kunskap är fenomenen (=det i medvetandet givna), ofta fattade i motsättning till noumen eller ting i sig.

Panafrikanism, politisk rörelse bland västindier, afrikaner och nordamerikaner av afrikanskt ursprung, vilka under 1900-talets första hälft inledde gemensamma aktioner mot europeisk kolonialism och rasdiskriminering. Efter första världskriget föreslog man relativt blygsamt förbättringar inom kolonialsystemets ram, men vid den femte panafrikanska kongressen i Manchester 1945 hade rörelsens syften blivit mer militanta och man krävde politisk självständighet. En av rörelsens tidiga ledare var den afroamerikanske sociologen W.E.B.

Universalismen är ett filosofiskt och teologiskt begrepp som vissa idéer har universell tillämpning eller tillämplighet. Ett grupp som kallar sig universalister kan betona universella principer som finns i det flesta religioner och accepterar andra på ett inkluderande sätt. Den är centrerat på tron på en universell försoning mellan mänskligheten och det gudomliga. Inslag av universalism återfinns inom flera världsreligioner, bl.a. kristendom, islam, bahai, hinduism, buddhism.

Basalmetabolism, BMB, energiförbrukningen i kroppen under maximal vila. Denna betingas av cellernas basala behov för syntes, katabolism, tillväxt, regeneration samt temperaturreglering, och den är starkt kopplad till den totala cellmassan utom fettvävnaden. Bestämning av basalmetabolismen genom mätning av syrgasförbrukningen var förr en vanlig metod för att påvisa störningar i sköldkörtelns funktion.

Aktualism, inom geologin använd beteckning för en vetenskaplig metod som söker förklara händelserna i jordens historiska utveckling utifrån de naturprocesser som är verksamma i nutiden – sammanfattat i uttrycket "nutiden är nyckeln till det förgångna". Bland tidiga aktualister kan nämnas J. Hutton, L. von Buch, C. Prevost, G.P. Scrope och C. Lyell. Aktualism anges ibland, felaktigt, vara en synonym till uniformism. Även om aktualismen utgår från aktuella processer, utesluter den inte att andra typer av processer kan ha varit verksamma tidigare.

Eudaimonism (av grek. eudaimonia 'lycka', 'lyckligt tillstånd'), eudemonism, filosofisk åsikt enligt vilken det yttersta målet är – eller bör vara – lyckan. Olika tänkare har haft olika uppfattning om vari lycka består och om den rätta vägen att uppnå den. Enligt somliga består den i njutning på kortare eller längre sikt och i mer eller mindre förfinad form ("hedonism").

Häckningsparasitism, beteendet hos vissa fågelarter att lägga ägg i andras fåglars bon. Det naturliga urvalet gynnar de individer som producerar störst mängd avkomlingar av bästa kvalitet, räknat över individens hela livstid. Ett sätt är att på andra individer av den egna arten eller av annan art vältra över så mycket som möjligt av de ansträngningar och risktagningar som ofrånkomligen uppstår i samband med fortplantningen. Intraspecifik häckningsparasitism (inom en art) förekommer hos t.ex.

Holism, åsikt enligt vilken helheten är något mer än summan av delarna. Som logisk, metafysisk och kunskapsteoretisk uppfattning innebär holismen (hos t.ex. Hegel eller Bradley) att helheten är primär i förhållande till delarna och att delarna måste förstås utifrån helheten snarare än tvärtom (motsats: "logisk atomism"). Inom modern språkfilosofi har holistiska uppfattningar fått stor utbredning, särskilt efter Willard V.

Voluntarism är en åskådning som tillskriver viljan den ledande funktionen i själslivet. Under medeltiden möter vi en voluntarism som i Augustinus efterföljd innebär att både kunskapen och det etiska handlandet primärt anses bestämda av viljan. Bl.a. Duns Scotus och Bonaventura företräder en sådan voluntarism, medan andra, främst Thomas av Aquino, räknar med intellektets primat. Martin Luther företräder en bibliskt förankrad voluntarism: hela människans inriktning bestäms av en inre, fördold vilja, präglad av arvsynden, förvandlad genom Kristustron.