Om ismer

Ergotism (av fr. ergot 'mjöldryga'), mjöldrygeförgiftning, är känd redan från en assyrisk inskription (600 f.Kr.). I parsernas heliga bok (400–300 f.Kr.) talas om "skadligt gräs som orsakar abort och död i barnsäng". De gamla grekerna undvek att äta råg, den främsta bäraren av mjöldrygesvamp. Råg var relativt litet känd också av romarna. Skriftliga dokument om sjukdomen finns först från medeltiden med beskrivningar av epidemier som var karakteriserade av abort samt gangrän i extremiteterna. De svartnade extremiteterna ansågs förtärda av den "heliga elden".

Funktionalism och intentionalism är två ståndpunkter i den historiografiska debatten kring Förintelsens ursprung. Debatten kretsar kring vilken roll Adolf Hitler spelade för Förintelsens uppkomst och utveckling:

Hade Hitler innan han blev Tysklands rikskansler en plan, en uttalad intention, att biologiskt förinta Europas judar? Intentionalisterna anser att så var fallet, medan funktionalisterna avvisar en sådan tanke.

Boströmianism, filosofiskt system, uppkallat efter sin upphovsman Christopher Jacob Boström. Boströmianismen var det enda originella filosofiska system som uppstod i Sverige under 1800-talet. Den kom genom Boströms lärjungar att dominera svensk universitetsfilosofi under hela senare delen av seklet.

Kolonialism, erövring, kontroll och exploatering av områden utanför kolonisatörens primära territorium. Termen används ibland om t.ex. antikens Grekland och det romerska riket, men i dag oftast som samlingsbegrepp för de europeiska nationalstaternas utomeuropeiska erövringar; även USA och Japan var emellertid under en period kolonialmakter.

Naivism (av fr. naïf 'okonstlad', 'barnslig', av lat. nativus 'ursprunglig', 'naturlig', '(med)född', av natus 'född', av nascor 'födas'), stiltendens i 1900-talets konst, som medvetet tar upp drag och verkningsmedel karakteristiska för barnteckningar och för en del självlärda "söndagsmålares" bilder och som ofta är inspirerad av stamfolkskonst och folkkonst samt av vissa mentalsjukas bilder; jämför med naiv konst. En förutsättning låg i den redan strax efter 1800 märkbara reaktionen, bl.a.

Artism, eller Specicism, är åskådningen att kreatur kan indelas i arter med olika värde, där den egna arten tillmäts ett högre värde. Synsättet legitimerar att den egna arten gynnas på andras bekostnad. Ibland kan artism emellertid användas om synsätt som strikt sett inte uppfyller dessa kriterier, men i de flesta fall är "främmandartfientlighet" ett mer adekvat uttryck i dessa fall.

Vishnuism (av Vishnu), vaishnavism, samlingsnamn på den religiositet och de religiösa rörelser inom hinduismen som placerar guden Vishnu (inklusive hans avatarer) i centrum för tro och kult. En tidig benämning på den vishnuitiska bhaktifromhetens anhängare var bhagavata (av Bhagavan, ung. 'Herren'). Vaikhanasa- och Pancaratra-riktningarna framträdde under första årtusendet e.Kr. med egna teologiska doktriner och regler för kulten i hem och tempel. Eposen "Mahabharata" och "Ramayana" präglas till stor del av vishnuismen. Vishnuitiska läror och myter samlades också i puranatexter som t.ex.

Panarabism, uppfattningen att alla araber och arabfolk utgör en enda nation, trots olikheterna i faktiskt talspråk, kulturtradition och religionstillhörighet. Den kan också vara ett politiskt program: strävan att förena alla araber till en enda stat, eller åtminstone etablera ett nära samarbete mellan arabstaterna. Panarabismen har samband med den litterära arabiska kulturrenässans (an-nahda) som började under senare delen av 1800-talet, med namn som Butrus al-Bustani och, senare, Mustafa Lutfi al-Manfaluti.

Postmodernism, riktning inom modern filosofi, idédebatt och en rad estetiska verksamheter. Termen, som använts sedan 1970-talet, har en oklar och mångskiftande innebörd.

Shivaism, den fromhet som riktas till Shiva och de strömningar inom hinduismen som sätter kulten av denne gud i centrum. Tidiga uttryck finns i upanishaderna och i Mahabharata. Till den shivaitiska litteraturen hör en rad puranatexter med främst mytologiskt innehåll och ett stort antal agamatexter, som huvudsakligen ägnas kulten. En tidig shivaitisk hymnlitteratur finns på tamil ("Tevaram").

Mustafa Kemal Atatürk (född Mustafa; senare känd som Mustafa Kemal Pascha), född 19 maj 1881 i Selânik (nuvarande Thessaloniki) i Osmanska riket, död 10 november 1938 i Istanbul i Turkiet, var en turkisk militär och revolutionär politiker. Han grundade det moderna Turkiet och var dess förste president från 29 oktober 1923 fram till sin död 1938. Han var ledare för Republikanska folkpartiet.

Industrimelanism, förhållandet att mörka färgformer av annars ljusare insekter proportionellt ökar i områden som starkt påverkats av luftföroreningar. Där ljusa lavar saknas på trädstammar och där byggnader är svärtade av sot löper mörka insekter mindre risk att upptäckas av fåglar och har därmed större chans att överleva. Björkmätare är ett klassiskt exempel, men industrimelanism förekommer också hos många andra insekter. I områden som tidigare varit kraftigt nedsmutsade men som under senare tid blivit renare ser man att proportionen melanistiska (mörka) individer åter minskar.

Funktionalism, ståndpunkt inom modern medvetandefilosofi. Enligt funktionalismen fångas det väsentliga eller definierande draget hos ett mentalt tillstånd genom att man anger dess kausala relationer till kroppslig påverkan, till andra mentala tillstånd och till kroppsligt beteende. Genom att visa hur våra mentala ord används för att karakterisera funktioner hos ett rent fysiskt system försöker funktionalister överbrygga klyftan mellan det mentala och det fysiska.

Abolitionism mot slaveri

Fotoperiodism, styrning av fysiologiska reaktioner genom längden hos dygnets ljus- och mörkerperioder (dag resp. natt). Fotoperiodiskt styrda reaktioner är hos växter bl.a. blomning, blad- och skottillväxt, bladfällning och frögroning, hos djur bl.a. flyttning och fortplantning. Temperatur och näringstillgång m.m. kan i viss utsträckning också påverka dessa reaktioner.

Herrnhutism, Evangeliska brödraförsamlingen, eg. Unitas fratrum ('Brödrauniteten'), väckelserörelse på 1700-talet, sedan 1775 en evangelisk frikyrka. Den historiska bakgrunden är en andlig reformrörelse på 1400-talet, se böhmiska bröder. Ättlingar till dessa bröder kom som flyktingar 1722 till adelsgodset Berthelsdorf (nära Dresden). Godset ägdes av Nikolaus Ludwig von Zinzendorf, som upplät mark åt dem till en koloni; den fick namnet Herrnhut (förklarat som unter des Herrn Hut, 'under Herrens skydd', och auf des Herrn Hut, 'som Herrens vaktpost').

Panslavism, idéströmning som betonar de slaviska folkens kulturella och ibland även politiska samhörighet. Panslavismen, ett barn av romantiken med dess kulturnationalism, möter första gången som begrepp på 1840-talet, men idéer som i viss mån förebådar den kan i Ryssland spåras tillbaka till 1600-talet.

Utilitarism är en nyttomoral, moralisk doktrin som innebär att man alltid skall handla så att konsekvenserna av vad man gör blir så goda som möjligt i den meningen att det sammanlagda välbefinnandet hos alla kännande varelser blir så stort som möjligt. Mer slagordsmässiga formuleringar är att man skall eftersträva "största möjliga lycka åt största möjliga antalet individer" eller att man skall "maximera den allmänna välfärden".

Ekologism kallas politiska åskådningar som särskilt betonar människans och samhällets plats i naturen. En deskriptiv ekologism betonar människans, samhällets och ekonomins ömtåliga beroende av biosfären och naturresurserna, medan mer preskriptiva och radikala former av ekologism menar att människan och samhället bör ta minsta möjliga utrymme i biosfären.

Ekologism bör inte betraktas som synonymt med grön politisk filosofi, då den senare vanligen rymmer en hel del antaganden och värderingar som inte är en självklar del av en ekologism.

Monofysitism (av sengrek. monophysitai 'anhängare av läran om en natur', av mono- och grek. physis 'natur'), läran att hos Kristus endast finns en enda (gudomlig–mänsklig) natur. Uttrycket uppkom under 400-talets kristologiska strider i motsats till Nestorios tvånaturslära (dyofysitism). Vid kyrkomötet i Chalcedon 451 fastslogs det att Kristus är en person i två naturer (en gudomlig och en mänsklig); då uppstod en kraftig reaktion bland dem som ansåg att konciliet gått Nestorios till mötes. De bildade från 500-talet en kyrklig gemenskap av s.k.

Tantrism, den typ av indisk religiositet som är formulerad i tantratexterna. Tantrismen framträder som en mäktig strömning inom både hinduism och buddhism (vajrayana), som får full kraft fr.o.m. senare delen av första årtusendet e.Kr. I centrum står meditativa och rituella metoder att nå fulländning. Inom sig bär utövaren (sadhaka) tillvarons alla polärt motsatta krafter (gott–ont, manligt–kvinnligt osv.). Dessa krafter tar i tantrisk mytologi och bildkonst gestalt av gudomliga och demoniska väsen.

Futurism, radikal idé- och kulturströmning i Italien som hade sin största betydelse under 1910-talet, då den även fick efterföljare i andra länder, främst i Ryssland. Rörelsens grundare och ledare var författaren F.T. Marinetti, som 20 februari 1909 publicerade futurismens manifest i Le Figaro. Rörelsens vida ambitioner framgår av de talrika manifest inom kulturlivets alla områden och inom politiken som publicerades under de följande åren.

Zoroastrism (efter religionsstiftaren Zarathustra, grek. Zoroaster) eller mazdaism (efter den högste guden Ahura Mazda), den äldsta kända religionsformen hos de iransktalande folken. Termerna används som samlingsbenämningar på iransk religion alltsedan Zarathustra. Redan från början av det första årtusendet f.Kr. kom zoroastrismen att sätta sin prägel på nuvarande Iran, Afghanistan och sydvästra Centralasien. Ursprunget till zoroastrismen är höljt i dunkel, men i de tidigaste texterna, Gathasångerna i zoroastrismens heliga urkund Avesta, är Zarathustra den viktigaste personen.

Objektivism kan delas in mellan kunskapsteoretisk realism samt inom värdeteorin.

Objektivism (kunskapsteoretisk realism)

Objektivism, filosofisk term som används i flera betydelser; kunskapsteoretisk realism, i motsats till subjektivism, psykologism, och solipsism.

Mandeism, mandéernas religion. Mandeismen har en gnostisk prägel. I sina äldsta skikt härrör den från senantiken och innehåller judiska, kristna, babyloniska och iranska element. Johannes Döparen spelar en viktig roll, däremot inte Jesus. Det finns ett särskilt prästerskap. Det viktigaste sakramentet är dopet, som kan upprepas många gånger och som måste ske i rinnande ("levande") vatten (yardna, eg. 'Jordan'). Andra ceremonier utförs i en muromgärdad kulthydda. Åskådningen är utpräglat dualistisk som i andra gnostiska system, särskilt manikeismen.